Det avkristnade Sveriges förakt för svaghet skall snart exporteras till EU och all världens länder. Alla partier och många kyrkor sällar sig räddhågat till de krafter som i kristen tro ser det stora hotet mot frihet och välfärd. Man borde kunna vänta sig att ett kristdemokratiskt parti har tunga invändningar mot denna utveckling. Om det i Sveriges riksdag sitter sju partier och ett av dessa åberopar den kristna värdegrunden i sitt partiprogram, varför får vi då inte begära att detta parti vågar avvika i den viktigaste frågan, den om människolivets okränkbarhet? Jag är gränslöst besviken på vad partiet har åstadkommit de senaste åren. I stället för människofiske har partiet ägnat sig åt röstfiske. Torbjörn Tännsjö slår spiken på huvudet, när han sammanfattar att Göran Hägglund har avskaffat den svenska kristdemokratin (DN debatt 2006-09-25). Det är i stort sett samma budskap som har riktats mot kd-ledningen från partiets inre kritiker de senaste åren och som ingen har velat lyssna till: Gud skapar människan. Vi skall vörda det liv Gud ger och skydda den som är svag.
Vi säger som det är, att abort alltid är fel. Vi har uppvaktat partiledningen och enskilda ledamöter på riks-, landstings- och kommunnivå. Vi har lagt fram sakliga argument och vädjat till känslan för vad som är rätt och värdefullt i kristen tradition och i de viktiga principer som världssamhället övertagit från den kristna kyrkan. Kd-ledningen har svarat - i bästa fall - med tjuvspråk, härskartekniker och simpla undanflykter. I de flesta fallen har ni inte svarat alls, utan låtit frågeställaren gå hem med oförrättat ärende. Står ni inte för människovärdet längre? Känner ni inte ens till, vilka helt annorlunda ställningstaganden som era partikamrater i våra grannländer har mod och förstånd till? Har ni glömt vad partiet stod för och Alf Svensson talade vackert om fram till 1990: personalismen och den kristna människosynen? Givetvis har Tännsjö rätt i att vi inte behöver ett parti som svikit sina ideal, skäms för sin historia och saknar förmågan att läsa innantill i sitt eget program.
Inför valet har jag skrivit till Göran Hägglund, Maria Larsson och kd-kansliet utan att få svar. Jag har uppvaktat taleskvinnor för kd på såväl landstings- som kommunnivå utan att få svar. Först när aktionen når offentlighetens ljus (som i Kyrkans Tidning nr 21/2006 och Världen idag 7,30/6) skrider kd till sitt eget försvar, men man gör det inte med rent spel. En våldsam underskattning av valmanskåren och oss fria debattörer framträder inte bara i den omtalade tystnaden, utan också i kvinnoförbundets undermåliga svar på remissen om abortturism. Vad de har svarat är offentlig handling. I den text de lämnat in till socialdepartementet står klart och tydligt: ”Följaktligen menar vi också att kvinnor från andra EU-länder ska ha rätt till abort i Sverige, så länge kostnaden betalas”. Ekonomin är alltså viktigare än människans liv. Ändå har kd-kvinnorna mage att gå ut i Världen idag och påstå att de i själva verket är motståndare till aborter (26/7). De satsar alltså på att svenskarna skall vara dumma, eller slarviga, nog att svälja dubbla budskap. En sådan maktens arrogans, ett så uppenbart förakt för väljarna och normal anständighet, måste i en rättvis värld straffa sig hårt, förr eller senare.
Hur tragiskt är det inte att den kamp som fördes av KDS, och som ju faktiskt var anledningen till att partiet en gång grundades, nu får drivas av enskilda medlemmar (kvar i eller på flykt från partiet) som i hård motvind trotsar partipiskan. Vem kommer inte ihåg när Alf Svensson vädjade till oss alla: Rösta efter övertygelse! Kd måste be Sverige om förlåtelse för sitt svek, inte ursäkt. Det är inte mot borgerlig etikett man har förbrutit sig. Det är, med Torbjörn Tännsjös ord, mot tanken att människolivet är okränkbart, från konceptionsögonblicket till sista andetaget. Man har velat glömma att allt mänskligt liv har samma höga värde och att det inte är möjligt att gradera det.
Anders Bylander
Jönköping