Vi är alla kristdemokrater i KDU
Replik på debattartikel av Stålbert och Sturesson 8 juni, och tidningen Kristdemokratens artikel om KDU 25 maj .
KDU har förändrats från att under 1970-talet ha varit ett förbund som krävde maxlöner för inkomsttagare och accepterade idén om löntagarfonder, till ett förbund som tydligt tar avstånd ifrån den socialdemokratiska välfärdsstatens idéer. Men även på senare år har politiken moderniserats och under 2000-talet kräver man ej längre ett avskaffande av försvaret eller en snabbavveckling av kärnkraften.
På riksmötet i Karlstad för några veckor sedan togs, som sig bör, en uppsjö av olika beslut. Alla dessa beslut gick någon för och någon emot. Dessa åsikter är på intet sätt huggna i sten och kan komma att förändras fram och tillbaka även framgent. Så fungerar demokratin. Men ingen skall tvivla på att vi står stadigt fast som ett kristdemokratiskt förbund med familj, subsidiaritet, ett värnande av det okränkbara mänskolivet och människovärdet i fokus, ett förbund med en värdeorienterad profil - ett förbund mot värderelativism.
Stålbert och Sturesson tar till storsläggan på debattsidan och kallar riksmötet för en ”rejäl högersväng” och anklagar majoriteten av KDU:arna för att svika ”klassisk kristdemokrati”. För att bekräfta sin hypotes nämner de en motion som ansåg att definitionen av ”existensminimum” i socialbidraget inte bör inkludera fackavgift, TV-licens och dagstidning. Självklart kan man som kristdemokrat både anse att skattebetalarna har en moralisk förpliktelse att betala socialbidragstagares fackavgift och årsprenumeration på DN - eller inte. I ett Sverige där facken lierat sig med de socialistiska partierna och där gratis dagstidningar snart finns i varje gathörn, tillhör jag den senare kategorin.
Ökade skillnader mellan arbete och bidrag skapar fler jobb (som säkrar välfärden) - om det är kristdemokraterna överens med både alliansen och konjunkturinstitutet. Därför är det beklagligt att Stålbert och Sturessons argumentation låter som ett eko av vänsterpartiernas kritik av alliansens sänkning av a-kassan - de argumenterar på liknande sätt. Alliansens politik åsyftar nämligen exakt samma sak som min motion - att skapa trygghetsnät man studsar upp ifrån om man faller, inte ett nät man trasslar in sig i eller bekvämt kan lägga sig tillrätta i.
KDU ifrågasätter i dag de av socialdemokraterna fastställda socialbidragsnivåerna i Sverige, som är bland de högsta i världen. Jag finner det märkligt att allt annat än socialdemokraternas nivåer på socialbidragen enligt Stålbert och Sturesson förkastas som svek mot ”klassisk kristdemokrati”. Personligen anser jag att både hög arbetsmoral och uppmuntran av frivilligt stöd via civila samhället till människor i nöd är mer förenligt med kristen idétradition och kristdemokrati, men här är vi uppenbarligen oense.
Även i tidningen Kristdemokratens rapportering om KDU 25/5 så står det bland annat att läsa att ”KDU går högerut” samt att ”de konservativa och marknadsliberala grupperna har blivit starkare”.
Men alla vi som valdes in i förbundsstyrelsen har gemensamt med de andra aktiva KDU:arna, att vi i vårt tänkande och vår argumentation alltid utgår ifrån den kristdemokratiska ideologin. Därför upplever många av oss att beskrivningarna och de ideologiska etiketterna som partitidningen satte på årets riksmöte var onödigt polariserande och rentav felaktiga. De -ismer som tidningen nämner är för oss främmande. Åsiktsskillnaderna inom förbundet handlar om olika tolkningar av kristdemokratin, inget annat.
För dagens KDU:are innebär kristdemokrati bland annat att värna våldtäktsoffren framför förövaren, värna arbete framför bidrag, värna samhällsgemenskap genom språkfärdigheter framför segregation och utanförskap, och att värna gemenskap och rörelsefrihet för barnfamiljerna framför höjd drivmedelsskatt. Vi kan konstatera att den kristdemokratiska rörelsen har en bredd och att den ständigt utvecklas. Kristdemokratin har tolkats olika beroende av tidsepok och på var på kartan man har befunnit sig - i Nederländerna, Chile, Sverige eller Tyskland.
Dagens KDU inrymmer således andra tolkningar av kristdemokratin än vad KDU förespråkade på 1970-talet, precis som kristdemokrater i andra länder tycker annorlunda än kristdemokrater i Sverige gör. Men vi är alla kristdemokrater, låt oss inte glömma det. ”Det här har vi aldrig tyckt förut” är det döende partiets sista sju ord.
Martin Källstrand
andre vice ordförande i KDU
Svar direkt:
Tidningen Kristdemokratens intryck av KDU:s riksmöte och motionerna är att det i det politiska innehållet finns sådant som är marknadsliberal och klassisk konservativ politik. Förslaget om att starkt stående försvar är ett exempel på det sistnämnda.
Kristdemokraten välkomnar en debatt om detta. Se även artikel på denna veckas insändarsida.
Redaktionen