Kristdemokraten
  Nyheter     Ledare     Porträtt     Debatt     Kultur     Mer läsning     Landet runt     Folk i rörelsen     Böcker     
  Apropå    Förbundskrönikor    Reportage    Krönikan   
  Fredag 3 september 2010
  Nummer 35 2010
Arkiv  |  Prenumeration  |  Gåvoprenumeration  |  Bokförlag  Arkiv:  Sök
 Krönikan
»  Föräldraskap är en allvarlig sak
»  Maktens leende arrogans
»  Vi lever i en ny värld – en annan värld
»  Partiers styrning tas upp vid kyrkomöte
»  Regeringen har gjort skatterna krångliga
»  Back in black! Tillbaka till svart!
»  Europas ekonomi avgör pensionerna
»  Svenskt är inte alltid världsbäst
»  Familjelivet som en bestraffning
»  Sommarlov för en betydande aktör
»  Viktigt vinna tillbaka väljare
»  Leve det civila samhället
»  Viktigt vinna tillbaka väljare
»  Örebro är rätt plats för nystart
»  Selma Lagerlöf och rasbiologin
»  Belgiska valet en signal till Europa
»  Freden är ännu mer avlägsen
»  EU:s röst hörs i Sydkaukasien
»  Gör rätt till valfrihet obligatoriskt
»  Nu är det dags för bokslut
»  Om människors rätt på lokal nivå
»  Tories chans att tända passionen
»  Undvik praktfull kulturskandal!
»  Exportera tolerans till hela Europa
»  KD måste konkritisera sin ekonomiska politik
»  Jag ångrar ingenting
»  Kvinnokampen måste fortsätta
»  Låt Hägglund bli familjeminister
 

Fyra löjliga beteenden


Avd: Krönikan | Datum: 26 oktober 2007
Skriv ut Skriv ut | Tipsa en kompis Tipsa en kompis | Kommentera Kommentera

Fyra löjliga beteenden

Under mitt lilla liv har jag haft en stor förmån att få bo i och besöka ett antal olika länder i världen. Men förr eller senare måste man ju tillbaka hem. Och när resdammet lagt sig och väskorna packats ur börjar man nyfiket notera företeelser som man tidigare aldrig riktigt tänkt på… Här följer Annas fyra-i-topp av löjliga svenska beteenden vi borde göra oss av med:

4. ”Offermentaliteten.” Vi svenskar är inga hjälplösa våp som måste ha bidrag och ännu mer bidrag för att överleva. Vårt land består av uppfinningsrika och kreativa människor med oändliga möjligheter att lyckas! Gotta have faith.

3. ”Kainkomplexet”. Utomlands får man ofta höra små uppmuntrande hyllningar över ”den svenska modellen” och det är ju kul. Sverige har ett omvittnat framgångsrikt socialt skyddsnät. Men med denna statligt tillhandahållna trygghet har en föga smickrande själviskhet följt, vilken kort sammanfattas: ”Ska jag ta vara på min broder?!” Vi förfasar oss gärna över att kommunen inte skickar någon att tvätta tant Elsas fönster, men skulle inte komma på tanken att själva erbjuda oss att hjälpa till.

2. ”Människorädsla.” I Sverige är vi nästan lite människofobiska. Vi är helt enkelt livrädda för vad andra ska tycka om oss. Rädda för att begå ett misstag, göra fel, tappa ansiktet. Svensk dryckeskultur där vi super skallen i småbitar har nog väldigt lite med kyligt klimat eller brännvinshistoria att göra. Istället utgör berusningen tillståndet då svensken vågar slappna av och slutar oroa sig för att bli bedömd. Tragiskt.

1. ”Religionsfobi.” I dag kan man knappt öppna en tidning utan att läsa om hur livsfarlig religionen är. Friskolor hjärntvättar oskyldiga barn, oanandes hotellgäster våldförs av Gideonitbiblar och muslimer håller på att spränga hela världen i luften. Ärligt talat? Nog för att Sverige enligt någon hipp undersökning är världens näst mest sekulariserade land, (efter Japan), men det här är ju löjligt.

Inte nog med att stora delar av Sveriges kulturskatt håller på att bli helt obegriplig för allt fler läsare, eftersom de inte längre kan några bibelberättelser. Nu vill man också bränna den lilla skara som faktiskt gör det, på bål. Ursäkta mig så himla mycket men jag tycker Humanisterna borde försöka hitta något större världsproblem att ta sig an än att bedriva häxjakt på helt vanliga, ofta väldigt snälla människor som råkar tro på Gud.

Anna Close


Nyhetsbrevet
Anmäl mig  |  Avanmäl mig

Retriever
Producerad av Interfolio