Fyra löjliga beteenden
Under mitt lilla liv har jag haft en stor förmån att få bo i och besöka ett antal olika länder i världen. Men förr eller senare måste man ju tillbaka hem. Och när resdammet lagt sig och väskorna packats ur börjar man nyfiket notera företeelser som man tidigare aldrig riktigt tänkt på… Här följer Annas fyra-i-topp av löjliga svenska beteenden vi borde göra oss av med:
4. ”Offermentaliteten.” Vi svenskar är inga hjälplösa våp som måste ha bidrag och ännu mer bidrag för att överleva. Vårt land består av uppfinningsrika och kreativa människor med oändliga möjligheter att lyckas! Gotta have faith.
3. ”Kainkomplexet”. Utomlands får man ofta höra små uppmuntrande hyllningar över ”den svenska modellen” och det är ju kul. Sverige har ett omvittnat framgångsrikt socialt skyddsnät. Men med denna statligt tillhandahållna trygghet har en föga smickrande själviskhet följt, vilken kort sammanfattas: ”Ska jag ta vara på min broder?!” Vi förfasar oss gärna över att kommunen inte skickar någon att tvätta tant Elsas fönster, men skulle inte komma på tanken att själva erbjuda oss att hjälpa till.
2. ”Människorädsla.” I Sverige är vi nästan lite människofobiska. Vi är helt enkelt livrädda för vad andra ska tycka om oss. Rädda för att begå ett misstag, göra fel, tappa ansiktet. Svensk dryckeskultur där vi super skallen i småbitar har nog väldigt lite med kyligt klimat eller brännvinshistoria att göra. Istället utgör berusningen tillståndet då svensken vågar slappna av och slutar oroa sig för att bli bedömd. Tragiskt.
1. ”Religionsfobi.” I dag kan man knappt öppna en tidning utan att läsa om hur livsfarlig religionen är. Friskolor hjärntvättar oskyldiga barn, oanandes hotellgäster våldförs av Gideonitbiblar och muslimer håller på att spränga hela världen i luften. Ärligt talat? Nog för att Sverige enligt någon hipp undersökning är världens näst mest sekulariserade land, (efter Japan), men det här är ju löjligt.
Inte nog med att stora delar av Sveriges kulturskatt håller på att bli helt obegriplig för allt fler läsare, eftersom de inte längre kan några bibelberättelser. Nu vill man också bränna den lilla skara som faktiskt gör det, på bål. Ursäkta mig så himla mycket men jag tycker Humanisterna borde försöka hitta något större världsproblem att ta sig an än att bedriva häxjakt på helt vanliga, ofta väldigt snälla människor som råkar tro på Gud.
Anna Close