LEDARKRÖNIKA. Tragiskt nog är det mer intressant med ett blodbad i Irak än ett verkligt framsteg i demokratiseringsprocessen. Det var en riktig framgång för freden, folket och friheten i Irak för två veckor sedan. Men det märker vi inte nämnvärt i massmedias rapportering. Oavsett vad man tyckte om invasionen av Irak för sex år sedan finns det skäl att känna glädje över att landet nu går från tyranni, terror och död. Det nyss hållna lokalvalet i Irak är det bästa tecknet på det.
Demokratiska val i den här delen av världen är inte direkt vanliga. Ofta heter det att det bara finns en demokrati i Mellanöstern, och då åsyftas Israel. Nu ser vi hur Irak tar sig fram på demokratins väg. Måhända att det går sakta med det går framåt. Detta var något som FN:s generalsekreterare påtalade när han förra veckan besökte Irak för att personligen gratulera till framgången.
Jämförs detta val med det första som hölls för fyra år sedan framstår en vansinnig skillnad. Då behövdes amerikanska soldater för att övervaka allt och ändå dödades 200 kandidater under valkampanjen. Nu hade irakiska säkerhetsstyrkor ansvaret och valdagen förlöpte utan några större problem. Ett tecken på att det har blivit lugnare i Irak och att al-Qaida faktiskt blivit rejält försvagat.
Dessutom deltog sunnimuslimerna i det här valet till skillnad från det förra som de bojkottade. Nu ställde över 400 olika partier eller grupper upp och enligt valkommissionen var 75 procent av dem nya. I de 14 provinser som höll val skulle 444 platser besättas. Till dessa kandiderade 14431 personer, av dem 3912 kvinnor.
Inse det stora i att nästan 4000 kvinnor helt öppet sökte makten i ett arabiskt land och att de kommer att få inflytande. Enligt irakisk lag måste ett parti som får tre mandat eller fler ge var tredje plats till en kvinna. När detta jämförs med exempelvis grannlandet Saudiarabien, en av USA:s allierade i regionen, är skillnaden som dag och natt.
Europaparlamentet antog i december 2007 en resolution om kvinnornas rättigheter i Saudiarabien med anledning av att inget hänt trots att landet ratificerade FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor sju år tidigare. Samt FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, tio år tidigare.
Som exempel dömdes år 2006 ”Qatif-flickan”, 19 år gammal, till 90 piskrapp efter en incident där hon befann sig ensam i en bil och samtalade med en man som inte var en nära anhörig. Vilket är förbjudet enligt saudisk lag. Hon blev då attackerad och utsatt för gruppvåldtäkt. På Högsta domstolens inrådan skärptes flickans dom ett år senare till sex månaders fängelse och 200 piskrapp.
Irak måste ses utifrån regionala förhållanden och då ser man ett annat ljus än det som kommer från explosioner. Det behövs goda arabiska förebilder i demokrati och Irak är på väg att bli den första. Extra roligt är det att valet stärkte den irakiske premiärministerns allians på bekostnad av de sekteristiska grupperingarna i landet. Det visar att det finns ett folkligt stöd för den inslagna vägen.
Marcus Jonsson