Han är Stockholms läns egen pappa

Avd: Porträtt | Datum: 15 februari 2009

Skriv ut |  Tipsa en kompis

PORTRÄTT. Han är uppväxt på en bondgård i Småland, med närhet till jord- och skogsbruk och tänkte under en period i sitt liv satsa på en karriär inom skogsvården.

Han till och med gick på en skogsyrkesskola direkt efter folkskolan och jobbade i skogen som skogsvårdsförman och basade över olika grupper av beredskapsarbetare.

Men det blev inte i skogen som kristdemokraterna i Stockholms läns ombudsman, Bertil Fredriksson, kom att göra störst nytta. Istället kom han att under en dryg tjugofemårsperiod av sitt arbetsliv ägna sin tid åt att vårda människor med olika former av missbruk. Kvinnor och män som kommit på livets skuggsida.

– Kanske berodde mitt yrkesval på att jag växte upp på en bondgård med flera fostersyskon. Vi var en familjehemsfamilj, säger Bertil.

Annons i Kristdemokraten

I dag sitter han i kristdemokraternas kanslihus på Munkbron i Stockholm. I hans rum lyser ofta flitens lampa långt fram på kvällen, då han som länets ombudsman sitter och arbetar med olika projekt för att på bästa sätt kunna föra ut partiets politik till länets invånare.

– I år är det över tio år sedan min fru såg en annons i tidningen Kristdemokraten där de sökte en ombudsman till Stockholms län. Jag skickade in min ansökan och fick jobbet, säger Bertil.

Tiden som ombudsman i Stockholms län beskriver han som en av de bästa perioderna i sitt liv.

– Tio år har gått fort. Myc­ket beroende på att jag har haft så roligt och förmånen att få träffa många spännande och intressanta personer.

Och visst är det i kontakten med människorna, både inom och utanför partiet, som Bertil Fredriksson har sin styrka. Många upplever honom som en trygg pappagestalt, en person som man kan lita på.

Det började på ”Krukis”

Kanske beror hans förmåga att skapa trygghet på de många åren inom missbruksvården, då han som behandlare både fick stötta och ställa krav på de ”gäster” som kom till de behandlingshem han arbetade på.

– Jag började som vikarierande vårdare på ett behandlingshem på Södermalm som kallades ”Krukis”. Det var ett socialmedicinskt behandlingshem där man även bedrev en viss forskning på de hemlösa som bodde där, säger Bertil.

Efter ett år som vikarie på ”Krukis” blev han erbjuden jobb som arbetsledare i en skyddad verkstad. Och efter ytterligare en tid avancerade han till föreståndare. Sammanlagt blev han kvar på ”Krukis” i nio år .

Efter det har Bertil Fredriksson jobbat på fler behandlingshem och även provat på att tillsammans med ett par kompanjoner driva ett eget behandlingshem, under en period på tre år i mitten av 1980-talet. Han var också med och startade en öppenvårdsmottagning för missbrukare i Bålsta, utanför Enköping.

– Innan jag kom till Munkbron arbetade jag som socialsekreterare i Västberga, här i Stockholm, säger Bertil.

Inte bara ytliga fraser

Vad är det då som får honom att gå igång igen inför ytterligare en intensiv valrörelse och ett riksdagsval nästa år?

– Det är tron på att vi kristdemokrater har den bästa politiken för vårt land.

– Jag blir också inspirerad att fortsätta mitt politiska arbete när jag då och då får tid att riktigt ordentligt förklara för en människa hur vi kristdemokrater menar, bortom alla politiska fraser. Ofta ser jag då en igenkännande glimt i ögat hos den jag samtalar med och hör personen säga: ”Men så där tycker ju egentligen jag också.”

Tommy Wiberg

BERTIL FREDRIKSSON

Ålder: 64 år.

Familj: Gift med Iréne. Har två vuxna döttrar, Therése och Veronica och en katt som heter Sara.

Bor: Radhus i Sköndal utanför Stockholm.

Yrke: Ombudsman i Stockholms län.

Politiska uppdrag: Ledamot i stadsdelsnämnden i Farsta, ledamot i so­ciala delegationen, ledamot i distriktsstyrelsen i Stockholms stad.

Fritidsintressen: Jobbar gärna med huset därhemma. På nattduksbordet: ”Extremister – människorna bakom attentaten”, av Magnus Sandelin.

Favoritmat: Kinamat.

Blir glad av: När gamla goda vänner dyker upp.

Blir arg av: När människor spelar översittare.

Politisk förebild: Alf Svensson.

Levnadsmotto: Det finns ingenting som heter: Det går inte.

Något som många inte känner till: Kan fälla träd och avverka skog på ett professionellt sätt.