Önskan om två stater består

Avd: Signerat | Datum: 31 oktober 2009

Skriv ut |  Tipsa en kompis |  Kommentera

SIGNERAT. För bara några dagar sedan besökte jag återigen Ramallah på Västbanken. Det var länge sedan jag var där. Nu bor det 40 000 människor i Ramallah och ytterligare 50 000 personer tar sig igenom staden under dagtid, enligt stadens egen hemsida.

Ramallah har blivit ett palestinskt centrum för både handel och politik. För någon som är van vid den svenska ordningen så kan Ramallah te sig ganska kaotiskt emellanåt. Massor av bilar trängs på övertrafikerade gator medan fotgängare trängs på trottoarer kantade av butiker som ligger tätt intill varandra. Palestinska poliser i blåa uniformer dirigerar trafiken. Andra i kamouflagemönstrade uniformer står i gathörnen och tycks helt enkelt övervaka att allt är i sin ordning.

Inte så dramatiskt

Infarten till Ramallah via vägspärren i Qalandya är ett kaos av bilar som kör kors och tvärs när jag åker igenom. Trafikreglerna nonchaleras med jämna mellanrum när bilisters tålamod tryter och israeliska soldater i vägspärren inte riktigt tycks veta i vilken ända de ska börja sitt arbete. De flesta bilarna glider igenom utan någon egentlig kontroll. Ibland visas ID-handlingar upp men mycket mer dramatiskt än så blir det inte.

”Osloprocessen var en katastrof för oss”, säger professor Tamari som för närvarande är chef för Institutet för jerusalemstudier i Ramallah. Tamari har både humor och självdistans och är väldigt lätt att tycka om. Han hatar inte någon men ger intryck av, att av förståliga skäl, vara både störd och besvärad. Det är isoleringen och begränsningarna i rörelsefriheten som stör honom. Det är svårt för honom att åka till Jerusalem. Svårt att ta sig fram och svårt att utbyta gods och tankar. Jag lyssnar utan att egentligen kommentera. Det känns inte rätt att ifrågasätta hans upplevelse av historien och situationen.

Saknar dagliga kontakten

Tamari saknar möjligheten att komma och gå som det behagar honom och som han tidigare haft möjlighet till. Han saknar den dagliga kontakten med både israeler och palestinier i Jerusalem. Oavsett hur lösningen mellan Israel och den palestinska myndigheten kommer att se ut så kommer det dagliga livet för människor som Tamari att påverkas.

Är det två statslösningen som är problemet eller är det gränsposteringarna och den israeliska ­ockupationen? Blir allt bra om gränsposteringen försvinner och Tamari kan återgå till de dagliga rutiner han hade då? Kan några streck på en karta och ett politiskt beslut lösa problemet? Mitt svar på alla frågorna är nej.

Eftersom både israeler och palestinier ger intryck av att vilja ha varsitt land och världen i övrigt strävar efter detsamma så kommer det även fortsättningsvis finnas en gräns mellan Israel och Västbanken.

Eli Göndör, doktorand i islamologi