Höj straffen för vålds- och sexualbrott

Avd: Debatt | Datum: 4 november 2009

Skriv ut |  Tipsa en kompis |  Kommentera

DEBATT. Kristdemokraterna befinner sig just nu i en efterlängtad förnyelseprocess. Göran Hägglunds sätt att lyfta fram ”verklighetens folk” har framkallat såväl ramaskri hos våra meningsmotståndare som intresse hos potentiella väljare. Nu är det därför viktigt att vi tar ytterligare steg i rätt riktning, så att vi under valåret kan konkretisera hur vi vill möta människors berättigade förväntningar på en kristdemokratisk politik för frihet och trygghet.

Trygghet ny paroll

”Trygghet” är partiets nya paroll. Begreppet ringar in viktiga aspekter av den kristdemokratiska politiken, men är så pass brett att det måste fyllas med ett tydligt innehåll. En viktig del av detta är att försvara människors rätt till trygghet i dess mest fundamentala mening, nämligen tryggheten att slippa utsättas för våld.

Vi har idag tre gånger så många anmälda vålds- och sexualbrott som för 20 år sedan. Den utvecklingen måste vi kristdemokrater våga möta. Det är uppenbart något mer än brist på fritidsgårdar som ligger bakom denna utveckling, istället är brottslighet kopplat till värderingar och livs­val.

Har guldläge

När det gäller det förebyggande arbetet har vi ett guldläge. Med en stark profil inom social- och familjepolitiken har vi en möjlighet att tala om dessa frågor med självförtroende. Det som saknats i debatten är någon som vågar ta itu med frågan kring vad som händer efter att ett brott har begåtts. Det borde vi göra. Därför är det nästan mer oroande att partiets rättspolitiska arbetsgrupp bara behandlat de brottsförebyggande frågorna än att man inte har presenterat en rapport över huvud taget. KDU släppte i våras en egen rapport som lägger fram ett antal åtgärder. Följande punkter är förslag som vi tror skapar en trovärdig rättspolitik.

Personligt ansvar: Brottslingars handlingar skylls på ”samhället”. Det behövs ett perspektivskifte, så att vi återigen betonar varje människas ansvar för sina handlingar. Det finns saker och ting som kan öka risken för att begå brott, men människor har i slutänden ett val. Den som begår ett brott har fattat ett moraliskt beslut som hon också måste ta konsekvenserna av.

Krav på höjda straff

Skipa rättvisa: Från moderat håll hörs ofta krav på att straffen ska vara höga för att avskräcka från brott, medan vänstern ofta hävdar att straffen endast finns till för att brottslingen ska kunna vårdas. Båda dessa perspektiv missar kärnan: att rätt och fel faktiskt existerar, och att det är rättvisa som skipas när samhället markerar mot ett brott. Just skipandet av rättvisa möjliggör ett sonande av brottet såväl som en försoning mellan brottsoffret och förövaren.

Av detta följer att det behövs höjda straff för vålds- och sexualbrott. Ett brott måste följas av konsekvenser som är proportionerliga i förhållande till den handling som ägt rum. Dagens straffsatser tar inte hänsyn till brottsoffret. Konsekvensen blir att straff för ekonomisk brottslighet ofta är högre än om du skadat en annan människa.

Polisen ska komma när du ringer. I New York kommer alltid polisen när någon ringer 911. Detta oavsett om personen i fråga inte hörs på andra sidan luren eller om personen säger att det var en felringning. Detta för att förhindra att personer som är okapabla att beskriva nödsituationen, inte lämnas. Att veta att någon kommer till undsättning när du ringer 112 är en trygghet som bör vara given varje medborgare.

Nolltolerans mot brott

Nolltolerans mot brott. 75 % av de brott som anmäldes 2007 var i kategorin som innefattar våldsbrott, sexualbrott, rån och skadegörelse. Bland dessa brott klarades bara 5,8 % upp. En siffra som borde få varje politiker att agera. Det är dags att sluta tro att det går att vinna kampen mot kriminalitet genom att bara attackera toppen av isberget.

Reformera kriminalvården. Svensk kriminalvård är ineffektiv. Reformer i rätt riktning vore att inrätta fler individanpassade behandlingsprogram i kriminalvårdens regi och se över möjligheten att förlänga fängelsestraffen för de brottslingar som fortsätter med kriminalitet inne på anstalten och för de som gör rymningsförsök.

Vänstern har i årtionden visat förakt för brottsoffret genom att förneka varje människas ansvar för sina handlingar för att istället skylla på ”samhället”, en syn som saknar varje form av förankring utanför kretsen av lidingökriminologer och vänsterskribenter. Framför allt inte ute i verkligheten. Tar vi ett helhetsgrepp kring rättspolitiken har vi en unik position inför valet. Det finns få frågor som är så påtagliga för verklighetens folk som just denna.

Charlie Weimers, förbundsordförande, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Sara Skyttedal, rättspolitisk talesperson, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet