Göran Hägglund vill ge mer makt åt folket

Avd: Reportage | Datum: 26 november 2009

Skriv ut |  Tipsa en kompis

INTERVJU. Det är bara att konstatera: Begreppet ”verklighetens folk” har satt sig. Alltsedan Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund för förs­ta gången talade om ”verklighetens folk” kontra en ”åsiktselit” på partiets riksting i juli 2009 har begreppet återkommit. I tv, radio, på tidningarnas ledar- och kultursidor, i bloggar och i krönikor. Göran Hägglunds eget agerande är naturligtvis en starkt bidragande orsak till detta. Talen på rikstinget och i Almedalen i somras har följts upp med tre debattartiklar. En i Aftonbladet och två i Dagens Nyheter. Den senare på DN Debatt bar samtliga KD-ministrars signaturer.

På frågan om han är nöjd med mottagandet av ”verklighetens folk” svarar Göran Hägglund:

– Det viktigaste är att bidra till opinionsbildningen och skapa ett utrymme för konkreta politiska förslag. Då behöver man ibland ta ut svängarna en del. Det har vi gjort.

Att det finns de som möter hans tal om ”verklighetens folk” med ”grumligt tänkta motargument”, tar han med ro. Några har påpekat att Ny Demokrati på sin tid använde sig av samma begrepp – något Hägglund inte visste om när han lanserade begreppet – och socialdemokratiska vänner till Hägglund har påtalat att när S startade ett ungdomsförbund 1917 var ”verklighetenssynens ungdomsförbund” deras första paroll.

– Det visar att dessa begrepp inte med nödvändighet bör knytas till en särskild politisk riktning, men att det är ett förhållningssätt som är väldigt viktigt. En politik som inte bottnar i människors vardagsupplevelser kommer inte att långsiktigt kunna vara framgångsrik, säger Göran Hägglund.

Takhöjden har sänkts

För KD-ledaren har talet om verklighetens folk flera syften. Han berättar att han för det första har velat peka på att det finns en vänsterinriktad rörelse som sätter väldigt mycket av agendan, som klargör vad som är okej att diskutera och inte, vilket gjort att takhöjden har sänkts i Sverige.

– Och när man diskuterar något de underkänner så har de ofta en argumentering som går ut på att foula ut – för att tala basketspråk – den spelare som de inte riktigt kan möta på ett schysst sätt.

– Jag tror att debatten spelar en väldigt stor roll för att långsiktigt påverka debattklimatet i Sverige och det är i sig väldigt viktigt.

För det andra: När debatten blir ensidigt vänsterinriktad skapar det ett utrymme på den politiska arenan för dem som vill styra och ställa med människor på detaljnivå, menar Hägglund som inte själv sympatiserar med den sortens politik.

För det tredje har debatten om ”verklighetens folk” syftat till att förklara för människor vad kristdemokrati är och var den ideologiskt befinner sig i det här sammanhanget.

– Jag tycker att vi kan bli mycket bättre än vi varit på att förklara vad vi står för. Att vi har ett sammanhållet tänkande som betonar möjligheten för oss som personer, snarare än ökad politisk styrning, säger Göran Hägglund.

Positivt budskap

Hans förhoppning är att sätta en bild av KD som ett parti med ett positivt budskap.

– En del människor i Sverige förknippar fortfarande Kristdemokraterna med något som handlar om förbudsmentalitet eller bakåtsträveri och då är det väldigt viktigt att vi pekar på de positiva idéer och förslag som vi har. Det handlar om att tillämpa subsidiaritetsprincipen, om att stärka enskilda människor och familjer och ge dem större utrymme att fatta egna beslut eftersom, enligt vår människosyn, människor är lika mycket värda men människor är inte lika.

Mindre styrande

Eftersom Kristdemokraterna tillämpar subsidiaritetsprincipen, att politiska beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå, så vill partiet verka för att stärka det civila samhället med alla dess organisationer, samfund och föreningar.

– Det handlar om att vi vill ägna oss mindre åt styrande och mer åt att skapa förutsättningar. Det finns till exempel många som skulle kunna göra ytterligare insatser inom äldreområdet, vårdområdet och på barn­sidan. Det är någonting som vi försöker jobba med ständigt, att hitta nya möjligheter och öppna för dem som är engagerade på dessa områden.

Göran Hägglund nämner LOV, lagen om valfrihetssystem, som hans partikollega, äldre- och folkhälsominister Maria Larsson fått igenom och som ger möjligheter för organisationer att delta i verksamheter som är offentligt finansierade.

– Tack vare den lagen kan till exempel Röda korset driva äldreomsorg. Det har varit väldigt svårt tidigare, säger Göran Hägglund.

En del kristdemokrater som har hört av sig till redaktionen säger att även om de tycker att talet om ”verklighetens folk” är bra, ser de också en risk att det inte blir något djup i diskussionen. De anser att man borde ta upp fler politikerområden än föräldraförsäkringen, där KD sagt att man inte vill tvångsdela föräldraförsäkringen, när man talar om att människor ska få större utrymme att påverka sitt vardagsliv. Vad är din kommentar till det?

– Det är riktigt att det här inte handlar om ett enda politikområde, utan det är mer ett förhållningssätt som ska tillämpas på alla politikområden.

I den senaste artikeln på DN Debatt av dig, Maria Larsson och Mats Odell, tog ni upp några ytterligare områden, till exempel alkoholpolitiken. Är tanken att ni ska utveckla er politik på fler områden?

– Ja, det finns alla skäl att göra det, inte minst nu när vi nyligen har beslutat om en valplattform där det här temat återfinns. Det bör återspeglas i det sätt på vilket vi argumenterar under valrörelsen. Det här är inte något som är gjort i och med den senaste tidens debatt utan det är en process för partiet.

I debattartikeln i DN tog ni bland annat upp att ni vill ändra några reg­ler kring alkoholförsäljning. Till exempel anser ni att det ska bli möjligt för restauranger att servera alkohol utan att de prompt måste servera varm mat, samt att förbudet för restaurangägare att själva krydda och ombuteljera brännvin efter eget recept borde hävas. De här förslagen har väckt starka reaktioner hos en del kristdemokrater. Kommentar?

– Självklart är det så att målet kvarstår när det gäller att minska alkoholens påverkan. Vi tror att den totala konsumtionen bör minska för att också alkoholskadorna ska minska, men då gäller det att använda rätt instrument och att rensa ut det som bara är krångel utan att det har någon effekt.

Kristdemokraterna talar ofta om trygghet. I valplattformen för 2010 talas både om trygghet och frihet. Hur förhåller sig Kristdemokraterna till de två begreppen? Och hur skiljer sig Kristdemokraterna från övriga partier som många gånger säger sig betona samma sak?

– För det första skiljer vi oss från den socialistiska sidan där tryggheten skapas av det offentliga, medan vår uppfattning är att trygghet åstadkoms när människor känner att de kan påverka sin egen tillvaro och genom egna beslut skapa en situation som passar dem själva.

– För det andra finns en skillnad gentemot våra allianskollegor där de ser individer och ofta, enbart därefter, det offentliga, medan vi ser personer som utvecklas och fungerar bäst i samspelet med andra. Därför betonar vi de små, naturliga gemenskaperna, familjen och sedan det civila samhället som bör få ett större utrymme i vårt Sverige.

För många människor i Sverige innebär trygghet att man vet att samhället finns där om man till exempel blir sjuk. Men om människor upplever att regeringen skär ner på trygghetssystemen, som a-kassa och sjukpenning, och därmed känner sig otrygga, då kanske inte den frihet man får i form av mer pengar i plånboken med ett jobbskatteavdrag spelar någon roll?

– Självklart ska det finnas trygghetssystem för den som av olika skäl inte kan arbeta, är sjuk, blir gammal, får barn och så vidare. Men vi behöver också ge större möjligheter för människor att skapa sin egen trygghet. I Sverige blir det ofta så att många har små ekonomiska marginaler och då blir det den offentliga tryggheten som finns där när det kniper. Man har ingen egen buffert utan blir gränslöst beroende av politiska beslut som ibland kan vara nyckfulla till följd av ekonomiska upp- och nedgångar.

– Sen är det ju en intressant diskussion, att hade jobbskatteavdraget – som i dag för många hushåll med två förvärvsarbetande kan innebära 3000 kronor mer i månaden efter skatt – istället betalats ut som ett bidrag till hushållen så hade många kanske upptäckt det i större utsträckning. I ett Sverige som i många år styrts av Socialdemokraterna är vi vana vid bidrag, men det är ett tankesätt som vi måste bidra till att förändra.

Det Kristdemokratiska ungdomsförbundet, KDU, hyllar ditt tal om ”verklighetens folk”. KDU:arna talar mycket om värdekonservatism och anser att du som partiledare går åt rätt håll. Vad anser du om begreppet värdekonservatism?

– Jag tycker att det är ett väldigt olyckligt uttryck. Jag har respekt för människor som kallar sig värdekonservativa eller socialkonservativa och som tillhör eller sympatiserar med vårt parti. Men Kristdemokraterna är i grunden inte ett konservativt utan ett värdeorienterat parti. Vår ideologi är universell och går att applicera på tillvaron ovsett vilken tid vi lever i och vilket sammanhang det är. Konservatism andas ju en känsla av, åtminstone för mig, att det var bättre förr och det var det inte. Vissa saker kan ha varit det men generellt är det bättre i dag än i går.

I talet om ”verklighetens folk” ger du dig på kultureliten och säger att den kör över vanligt folk. Då infinner sig frågan, vilken kulturpolitik vill du se istället, och finns det en borgerlig kulturpolitik?

– Jag tycker att kulturområdet i för stor utsträckning har släppts till vänstersidan. Det kanske har sin förklaring i att våra partier i mindre utsträckning vill vara styrande, medan vänstern med bland annat bidrag vill styra och ställa. Avsaknaden av den där styrningen från vårt håll kan upplevas som en avsaknad av politik.

– När arbetarrörelsen och övriga folkrörelser växte fram handlade det mycket om ett bildningsideal och om att betona den andliga sidan. Det har fått stå tillbaka på senare tid på vänstersidan och det finns både en anknytning dit och ett utrymme för oss att ta oss an de frågorna.

– Folkpartiet hade tidigare ett förslag om en kulturell kanon och jag tycker att det är en väldigt sympatisk tanke. Att man i skolans värld får känna på klassiker som har spelat en stor roll i vår kultursfär och andra kultursfärer.

Med talet om ”verklighetens folk” har du bland annat velat tala om för människor vad Kristdemokraterna står för. Är det på väg att skapas ett nytt Kristdemokraterna?

– Nej, det är samma Kristdemokraterna i den meningen att partiet självklart bygger på samma värderingar som när det bildades 1964. Däremot skulle jag önska att vi blev bättre på att marknadsföra de skillnader som finns gentemot övriga partier när det gäller grundläggande synsätt.

– Vi borde bli lite kaxigare i debatten och ta ett större utrymme. Med det följer av naturliga skäl att det ibland viner om öronen och att man får arga kommentarer från dem som tycker annorlunda. Men det är en förut­sättning för att få igenom budskapet tror jag, säger Göran Hägglund.

Anneli Leijel