Låt familjehem ta emot flyktingbarnen

Avd: Ledare | Datum: 9 december 2009

Skriv ut |  Tipsa en kompis |  Kommentera

LEDARE. Under andra världskriget tog svenska familjer emot många barn från länder i krig. Främst var det finska och tyska barn som kom till Sverige. Min egen fru kom från krigets Tammerfors till en fiskarfamilj på Smögen, där hon bland annat fick lära sig att ro och att rensa fisk. En del barn kanske for illa, men för de allra flesta fungerade det utmärkt.

När Sverige nu åter får ta emot ensamkommande flyktingbarn anses det att de ska tas emot av kommuner. En del kommuner säger nej, andra säger ja. Och oftast placeras barnen kollektivt i något gemensamt boende i kommunen. Vart tog familjerna vägen?

Förklara principen

En kommun avviker, Danderyd. Där tar man emot flyktingbarn men placerar dem med ekonomiskt stöd i familjer, de flesta faktiskt utanför Danderyds kommun.

Kanske har vi fått en utveckling där det civila samhället har ersatts av å ena sidan individen å andra sidan kollektivet i form av stat och kommun. Många vuxna verkar uppfatta staten som pappa och kommunen som mamma. Tyvärr är det många politiker i olika partier som medverkar till denna utveckling. Man försöker hela tiden lösa problem för individer och familjer, som dessa troligen hade kunnat lösa bättre med lämpligt stöd.

För kristdemokrater gäller det att pedagogiskt förklara subsidiaritetsprincipen. I många situationer kan medborgare behöva stöd, subsidier, av det allmänna. Men hur stödet används ska avgöras så nära som möjligt dem som får stödet. Ett bra exempel är barnomsorgen. Vårdnadsbidrag och föräldraledighet borde familjerna själva kunna fördela på det sätt som passar familjen. Men flera partier vill bestämma att pappan och mamman ska dela stödet eller föräldraledigheten precis på mitten.

Kristdemokraterna borde gå i spetsen för en renässans för det civila samhället. Låt familjer, föreningar och andra sammanslutningar av människor, också företag, ta ett större ansvar för sådant som ”det allmänna” nu utför. Att det kan behövas statlig eller kommunal kontroll är naturligt, men ingen ska tro att ett ensamkommande flyktingbarn alltid mår bättre i ett kommunalt kollektiv än i en familj.

Ensamkommande flyktingbarn

Gå därför ut med en förfrågan till familjer i hela Sverige om vilka som kunde tänka sig att ta emot ett ensamkommande flyktingbarn. Ett krav kan vara att man ska ha kontakt med en eller flera ideella föreningar, till exempel idrottsföreningar, klubbar av olika slag, kyrkor eller liknande, som kan hjälpa familjen med kontakter i det omkringliggande samhället.

Kommunen får sedan endast till uppgift att avgöra om en viss familj är lämplig som mottagare av flyktingbarn. När familjen är godkänd, skulle stödet gå direkt till familjen.

Men det är väl ett för enkelt förslag för dem som vill värna det samhälle där det bara finns individer och kollektiv?

Hardy Hedman