SIGNERAT. Nu när det visar sig att Sverigedemokraterna har ett allt större stöd bland svenska medborgare blir naturligtvis frågan varför? Varifrån kommer den främlingsfientlighet som visar sig genom SDs framgångar?
Svaret är naturligtvis inte entydigt. Men det finns ändå något i SD:s förhållningssätt mot invandring till Sverige i allmänhet och föreställningarna om muslimer i synnerhet som rimligen borde vara en av huvudorsakerna till varför någon bestämmer sig för att rösta på SD.
En av orsakerna till SDs framgångar är med stor sannolikhet rädslan för nya svenska medborgare med muslimsk bakgrund. Rädsla må vara en känsla som hjälper oss att överleva faror men det kan också vara en destruktiv kraft om vi fattar beslut om ”den andres” karaktär och personlighet utan att förankra det i en verklighet. När rädsla styr är det en drivkraft som mycket väl kan vara starkare än nyfikenheten och ambitionen att på riktigt lära känna ”den andre”. Rädslan har dock ofta en orsak. I en del fall kan det räcka med att något är okänt. Men det okända kan samtidigt väcka nyfikenhet och intresse. Därför är det snarare information eller olika erfarenheter som skapar rädslor.
I Sverige är informationsflödet varierande. Var och en kan välja att söka information på allt från universitet till mer eller mindre seriösa hemsidor på internet via tidningar, radio och TV. Men i Sverige till skillnad från många andra länder finns även Public service. Finansierat genom licenser och avgifter gör Public service anspråk på saklighet, kunskap och opartiskhet. Nyhetsprogram som Rapport och Aktuellt på TV eller P1 på radio är något som svenska medborgare ska kunna lita på. Det som sägs och visas där gör anspråk på en högre trovärdighet än vad som visas någon annan stans, eftersom organisationen påstår sig vara fri från så väl politiska som ekonomiska intressen. Programmens programledare och producenter förväntas i kraft av sin status leva upp till neutralitet, saklighet och allmänhetens intresse.
Som ett resultat av detta misstänker jag att tittar- och lyssnarsiffror är ganska höga för ovannämnda program. Det i sin tur bör rimligtvis leda till att många bildar sig en uppfattning om allt möjligt i god tro om att Public service verkligen är vad det utger sig för att vara.
Men i flera avseenden är Public service både oinitierat och tendensiöst. Mellanöstern är alltid presenterat i ljuset av konflikt. ”Invandrare” alltid i ljuset av problem som är svårlösta och muslimer presenteras oftast antingen som konfliktbenägna, självmordsbenägna eller som beslöjade, antingen arroganta och ovilliga till anpassning eller förtryckta och obildade.
Huruvida chefer och anställda på Public service är förmögna till att se en koppling mellan sin produktion och SD:s framgångar kan jag inte svara på. Däremot framstår det för mig som fullständigt självklart att det finns människor som röstar mot att till Sverige importera något som sällan framställs som något annat än problem.
Eli Göndör, doktorand i islamologi