Möte med Agustin Cervantes Garcia

Avd: Landet runt | Datum: 15 december 2009

Skriv ut |  Tipsa en kompis

För några dagar sedan antog EPP en resolution där man fördömer förtrycket på Kuba och speciellt nämner om det orättfärdiga fängslandet av Agustin Cervantes Garcia.

Jag träffade Agustin på Kuba i mars 2009. Agustin bor, när han inte är fängslad, i Santiago de Cuba. Han är 34 år, gift och har två barn. Han har två gånger tidigare varit fängslad, 1997-2001 och 2002-2006, för sitt arbete för Kristdemokraterna på Kuba, Movimiento Cristiano Liberación, MCL.

På något konstigt sätt känns det Kuba-logiskt att Agustin återigen har fängslats. När han frigavs i november 2006 sa myndigheterna till honom att det han nu genomlidit i fängelset var inget mot vad han skulle få utstå om han fortsatte att jobba för det av MCL stöttade Varela-projektet.

Den här tredje gången fängslades han när han försökte freda sig mot en man som attackerade honom med kniv. Man kan tycka att det är den som attackerar som skall fängslas och inte tvärtom. (Mer om fängslandet finns på www.kicsweden.org.)

När jag besökte Kuba i september 2007 uttryckte Oswaldo Payás, ordförande för MCL, förhoppningar om att, som han uttryckte det, ett ”fönster skulle öppnas” i samband med övergången från Fidel Castro-tiden. Tyvärr verkar det ha blivit tvärtom. Det förtjänas att påpeka att MCL strävar efter en fredlig övergång till demokrati på Kubanska villkor.

Åter till Agustin. Denne ödmjuke men samtidigt starka man gjorde ett mycket starkt intryck på mig när jag träffade honom i Oswaldos hem. Klädd i sin lite trasiga, men rena, tröja berättade han för mig att när han satt i fängelset 2002-2006 så erbjöds han två års kortare strafftid om han lovade att inte mer arbeta för MCL. Han avböjde detta erbjudande och blev senare utsatt för mordförsök i fängelset. Det går så till att ”vanliga” fångar erbjuds förmåner om man kan ta död på en politisk fånge. Agustin visade mig ett jättelångt ärr som han fick när han kastades ut genom ett fönster från sjätte våningen i fängelset. Som genom ett under överlevde han.

Som en protest mot att han fängslats av politiska skäl vägrade Agustin att bära fångkläder. Till en början tvingades han då gå naken men så småningom fick han andra kläder. Som straff fick han inte träffa sin fru på mycket lång tid.

Agustin är djupt troende katolik och när han och två medfångar inte fick träffa prästen som vanligt en gång i månaden började dessa tre att hungerstrejka. Inte förrän en av de hungerstrejkande efter 17 dagar började spy blod gav myndigheterna med sig och lät dem träffa en präst.

När jag bjöd Agustin tillsammans med några andra Kubaner på mat på en restaurang i Havanna fick jag efteråt dåligt samvete då jag insåg att den summa jag just betalat, 121 CUC (cirka 1250 SVK) naturligtvis var en jättesumma för Agustin när en genomsnittslön är 20 CUC per månad. När jag halvt om halvt bad Agustin om ursäkt för detta säger han: ”Jag är inte det minsta ledsen på dig för denna goda biff som du bjudit på. Där­emot är jag arg på Fidel som alltid har hindrat mig från att äta en riktig biff.”

Som jag nämnde är Agustin djupt troende och man kan tycka att när han uttrycker en önskan om bön skulle den handla om att de skulle slippa sitta i fängelse, men denne otrolige man säger: ”Bed för oss att vi får träffa våra präster när vi sitter i fängelse”.

Agustin är en av många hjältar på Kuba. Nu är han åter fängslad och jag kan bara hoppas att hans bön om att få träffa sin präst en gång i månaden blir hörd. Vill du hjälpa hans familj under denna svåra prövning kan du sätta in en gåva på KIC:s plusgirokonto 1527566-2. Skriv Agustin på meddelanderaden.

Leif Kennerberg