Läraryrket måste få bli populärt

Avd: Signerat | Datum: 12 januari 2010

Skriv ut |  Tipsa en kompis |  Kommentera

SIGNERAT. Finansdepartementet presenterade den 14 december ESO-rapporten ”En kår i kläm”, skriven av Niklas Stenlås. Rapporten redogör mycket klart för varför lärarkåren sjunkit i prestige. Några av de punkter som tas upp är:

Läraryrket är alltmer ett socialt kontakt- och omsorgsyrke och mindre ett intellektuellt kultur?yrke. Lärarna har fått längre reglerad arbetstid och anmodas att arbeta i lärarlag som organiseras efter elevgrupper och inte lärarnas ämnestillhörighet. Elev- och föräldrakontakter och sammanträden tar betydligt mer tid och kraft till förfång för undervisning och förberedelse för undervisning.

Kvalificerade sökande skräms också bort av kommunaliseringen som givit lärarna en ny typ av skolledning. De nya rektorerna är ett slags kommunala mellanchefer som har till uppgift att hålla budget. Dessa nya rektorer har inte sällan lägre utbildning än de lärare de ska leda, och det uppstår lätt konflikter, eftersom cheferna inte har någon professionell legitimitet att leda en verksamhet de inte har någon djupare kännedom om.

Sjunkande löner

Lärarkårens prestige har minskat på grund av sjunkande löner jämfört med andra grupper men också på grund av miljöer som utmärks av bråk eller ointresse från vissa elevgrupper, något som inte kan åtgärdas utan omfattande reformer.

Högpresterande studenter söker inte längre till yrket, och män har praktiskt taget försvunnit. Ett skäl till denna förändring är att omsorgsperspektivet fått ett allt större utrymme jämfört med inlärningsperspektivet, och detta ända upp i gymnasiet. De lärarstuderande som nu får utbildningsplatserna har ett lägre socialt och kulturellt kapital med sig, och utbildningen kan inte kompensera en låg ingångsnivå.

För lite ämnesstudier

Hur ska Sverige göra läraryrket attraktivt igen? Det är inte överord att säga att detta är en ödesfråga för vår framtid. Det viktiga är att undervisning blir centralt i yrket och att det mesta inom administration och omsorg tas omhand av specialiserad personal. Fast den nya lärarutbildningen är bättre än den tidigare, innehåller den väl lite ämnesstudier, väl mycket pedagogik och för lite egen undervisningspraktik. Det mest negativa ur ämnesstudiernas synpunkt är den fragmenterade studiegång som föreslås samt att lärarnas specialkurser gör att de får mindre av ämnesdjup än andra studenter på motsvarande nivå. ”En kår i kläm” ger en dyster bild av rekryteringsläget och det är svårt att se att den nya lärarutbildningen är tillräckligt förnyande för att vända trenden.

Den nya lärarutbildningen har inte passerat riksdagen, så ännu finns det möjlighet påverka.

Inger Enkvist, professor i spanska i Lund