DEBATT. Det fanns en tid då Kristdemokraterna hade en klimatprofil som var så stark att vi kallades för vatten- och luftpartiet. Miljöfrågorna stod inte högt på agendan i den allmänna debatten och vår politik i dessa frågor ansågs av många som orealistisk. Något man knappast skulle anse i dag, då så gott som alla partier försöker profilera sig i klimatfrågan.
En viktig del i den kristdemokratiska ideologin är förvaltarskapstanken. Den innebär att vi alla har ett ansvar att förvalta jordens resurser och miljön så att även kommande generationer kan leva goda och friska liv. Mot den bakgrunden är det beklagligt att Kristdemokraterna i dag är ett av de partier som enligt undersökningar har lägst förtroende i klimatfrågan.
Miljö- och klimatfrågan står högt på listan över frågor som väljarna önskar att politikerna tar tag i, det visar inte minst Miljöpartiets opinionsframgångar under den senaste tiden. Kristdemokraterna borde vara det naturliga valet för borgerliga väljare som prioriterar miljöfrågor.
I tio års tid hade vi Anders Wijkman som EU-parlamentariker och miljö- och klimatfrågorna hade högsta prioritet i hans arbete. Nu måste vi förbättra vårt arbete med dessa frågor på alla nivåer. Att ställa bilen är för de allra flesta inte ett alternativ, men då måste vi uppmuntra till användande av miljövänligt bränsle och utveckling av hybridbilar. Ingen kommer att vilja släcka ner sitt hem helt och hållet, men låt oss ta krafttag för att den energi vi använder ska vara förnyelsebar.
Vi måste på olika sätt uppmuntra forskning, utveckling och entreprenörskap på miljöområdet. Alternativa energikällor måste utvecklas snabbt innan det är för sent. Det behövs också starka incitament för både företag och enskilda att energieffektivisera. Det kan exempelvis ske genom en fortsatt grön skatteväxling.
Klimatfrågan är som alla vet ett globalt problem. Men de som kommer att drabbas hårdast av framtida klimatproblem är människor i den fattiga världen, särskilt kvinnor och barn. I dessa frågor måste vi våga tala om solidaritet och det ansvar som vi i den rika delen av världen har för att hjälpa dem.
Vi hoppas att Kristdemokraterna kan bli det parti som vågar säga att vi är beredda till uppoffringar för att stödja fattiga länder i deras utveckling. Exempelvis kan man tänka sig en finansieringsmodell där varje industriland förbinder sig att bidra till klimatåtgärder med en summa baserad på en kombination av växthusgasutsläpp och ekonomisk styrka. Det skulle också göra att de stora, växande utvecklingsländerna som Kina, Indien och Brasiliens ansvar ökar i takt med att deras utsläpp och materiella standard stiger.
Utan att bli tillväxtkritiska måste vi våga ifrågasätta delar av det konsumtionssamhälle som vi nu lever i. Köphetsen i vårt samhälle gör ingen människa lyckligare och har inte någon positiv påverkan på miljön.
Detta är några exempel på hur Kristdemokraterna kan driva en offensiv klimatpolitik utifrån förvaltarskapstanken. Vi har en väl utarbetad och ideologiskt förankrad politik som vi måste bli mycket bättre på att förmedla.
Vi är övertygade om att Kristdemokraterna har mycket att vinna på att profilera sig som det borgerliga alternativet i klimatfrågan.
Désirée Pethrus Engström, riksdagsledamot
Maria Fälth, ordförande Kristdemokratiska Kvinnoförbundet
Liza-Marie Norlin, riksdagsledamot och Kristdemokraternas miljöpolitiska talesperson