Barns mobbning är vuxnas ansvar

Avd: Krönikan | Datum: 4 februari 2010

Skriv ut |  Tipsa en kompis |  Kommentera

LEDARKRÖNIKA. Som förälder blir jag både upprörd och beklämd över att läsa Skolinspektionens senaste rapport om skolornas arbete mot kränkningar och trakasserier. 49 av 50 specialgranskade grundskolor fick anmärkningar för brister i arbetet mot kränkande behandling. Det är allvarligt!

I skolan ska ju barnen och ungdomarna känna sig trygga och sedda av de vuxna. Ett barn ska inte behöva känna sig rädd när han eller hon går till skolan. Det är ett stort ansvar som ligger på vuxenvärlden att tidigt ingripa och motverka alla former av kränkningar i skolan. Trots det visar Skolinspektionens rapport att verkligheten är en annan för många elever.

Inte första gången

Den mest allvarliga kritiken är att elever inte känner förtroende för de vuxna i skolan. Om inte en elev kan vända sig till en vuxen i förtroende vid kränkningar och mobbing, vem ska eleven då vända sig till för att få hjälp i skolan? Skolinspektionens rapport visar att en del vuxna bagatelliserar och beskriver kränkande behandling och trakasserier som naturliga inslag i skolans vardag. Elever vittnar om att vuxna vänder bort blicken när något inträffar. Jag trodde inte mina ögon när jag läste det. Det är ju skandal! Det är ett stort svek mot barnen.

Det är ju inte första gången som dessa problem och brister uppmärksammas. De skolor som valdes ut för specialgranskningen var i flera fall skolor som var kända för att ha problem med trakasserier och kränkande behandling. Ändå fortsätter det. Man har inte tagit itu med problemen. Varför? Vad gör rektorer och huvudmän? Vad gör skolpolitikerna?

Som Barn- och elevombudet Lars Arrhenius skriver på sin blogg: ”Att inte ta tag i denna fråga är ett tydligt lagbrott och kan innebära att huvudmännen får betala höga skadestånd. Varför inte istället lägga ner de pengarna på ett bra förebyggande arbete?”

Fler vuxna utanför klassrummen

Det måste vara en nolltolerans mot mobbing. Ingen elev ska behöva känna sig rädd för att gå till skolan. Vi har skolplikt i Sverige och då är det vi vuxna som måste se till att tiden i skolan inte är ett helvete. Hur ska man kunna lära sig något om man hela tiden är rädd för att bli mobbad? Det måste finnas rutiner för det förebyggande, förhindrande och åtgärdande arbetet. Och ännu viktigare att dessa rutiner följs! De skolor som lyckats bäst i arbetat med att förebygga kränkningar har involverat eleverna i detta arbete. Man har jobbat med värdegrund och lyssnat på elevernas kunskap och erfarenheter. Inte minst visar rapporten att det behövs fler vuxna utanför klassrummet som ser vad som sker på raster och håltimmar.

Jag hoppas att Skolinspektionens rapport blir en väckarklocka för alla vuxna som tittat bort och inte tagit tag i problematiken. Man kan inte skylla på ont om tid, det handlar om våra barn och deras framtid. Det handlar om medmänsklighet. Vem står på barnens sida? Vem ser dem?

Mia Frisk