AKTUELLT. – Vi ska vara kvar i Afghanistan så länge som våra insatser behövs.
Det säger riksdagsledamot Else-Marie Lindgren, Kristdemokraternas talesperson i försvarsfrågor.
Den 8 februari omkom två svenska officerare i Afghanistan. Sedan dess har Sveriges närvaro i landet diskuterats. I Sverige råder dock så gott som politisk enighet i frågan. Alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet, anser att Sveriges insatser i Afghanistan behövs.
I januari 2002 skickades svensk trupp till Afghanistan för första gången sedan kriget mot talibanerna startade efter 11 september-attacken 2001. I dag finns där trupper från 42 länder. USA är det land som har flest soldater i Afghanistan.
Sverige bidrar med soldater till Isaf, den internationella säkerhetsstyrkan som arbetar under ett FN-mandat och ett avtal mellan Isaf-styrkan och den afghanska regeringen. Syftet är att finnas i landet för att skapa fred och säkerhet.
Trots att syftet är fredsbevarande är det hittills under det sju år långa kriget flest civila som har dött, enligt människorättsorganisationer.
– Talibanerna använder ofta civilbefolkningen som mänskliga sköldar. Det är delvis därför som civilbefolkning får sätta livet till, säger Else-Marie Lindgren.
I december 2009 visade uppgifter från FN i Afghanistan att antalet civila dödsoffer ökat. De första tio månaderna ifjol dödades drygt 2000 civila. De flesta av rebellerna, men en fjärdedel av regeringsarmén, Nato och USA.
Hur länge ska den svenska insatsstyrkan vara på plats i Afghanistan?
– Det handlar om ett långsiktigt åtagande. Vi ska vara kvar så länge som det behövs. Men vi ska naturligtvis ständigt göra utvärderingar av insatserna och detta görs också, säger KD-riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren.
– Det här är en oerhört svår och komplicerad konflikt som inte bara är en kamp mot talibanerna. Samhället består av olika klaner och familjer som strider inbördes. Dessutom är det många kriminella som befinner sig i landet och är involverade i opiumodling och narkotikasmuggling. Landet präglas också av en utbredd korruption på alla nivåer. Det tar tid att förstå samhället.
Lindgren berömmer de svenska och finska styrkornas sätt att arbeta i Afghanistan. De befinner sig i fyra provinser i norra Afghanistan, ett område stort som Götaland. Där fotpatrullerar soldaterna runtom i byarna för att lära känna invånarna och på så sätt skapa förtroende och säkerhet.
– Insatsen i Afghanistan handlar mycket om att bygga upp ett samhälle med fungerande infrastruktur, demokrati och rättvisa. Afghanerna förtjänar samma rättigheter och levnadsvillkor som vi har, säger Else-Marie Lindgren.
Om man utvärderar insatserna och ser att det som gjorts hittills inte hjälper, talibanerna breder ut sig och kvinnors och flickors rättigheter begränsas allt mer, finns det då något mer som kan göras?
– Vi måste använda alla verktyg för diplomati som vi kan. Jag tror också som USA:s president Obama har sagt, att vi måste förhandla med talibanerna. De är en del av befolkningen, av det afghanska samhället, och alla talibaner är inte terrorister.
– Jag tror inte att det är ett meningslöst arbete vi gör i Afghanistan och jag ser inget alternativ. Om vi lämnar Afghanistan då skjuter vi bara över bördan på andra länder. Det vore inte solidariskt. Sverige ska vara med och vi är oerhört duktiga på den här typen av insatser, säger Else-Marie Lindgren.
Kristdemokraterna skulle också vilja se en större civil insats i Afghanistan, för att hjälpa till med byggandet av det civila samhället. Och för att kunna gör det behövs militär närvaro, som skydd.
– Utan säkerhet ingen utveckling och utan utveckling ingen säkerhet, sa FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan. Det håller jag med om, säger Else-Marie Lindgren.
Anneli Leijel