Gör KD till ­pappornas parti

Avd: Signerat | Datum: 3 juni 2010

Skriv ut |  Tipsa en kompis |  Kommentera

SIGNERAT. 1963 höll Martin Luther King sitt berömda tal i Washington. I have a dream, sa han, en dröm om att svarta och vita en dag ska behandlas som jämlikar i Amerika.

2010 håller Göran Hägglund ett tal i Stockholm: I have a dream, säger han, en dröm om att pappor och mammor en dag ska behandlas som jämlikar i Sverige.

Nja, det där sista var ju inte sant. Åtminstone har det ännu inte inträffat. Det är väl snarare jag som har en dröm om att Göran Hägglund ska hålla ett drömtal. Tänk om han vågade utmana den svenska radikalfeminismen och säga det allra mest förbjudna: ”Pappor är lika viktiga som mammor. Nu får det vara slut på demoniseringen av pappor, nu sätter vi stopp för nya lagar som syftar till att stärka mammor och marginalisera pappor.”

Historisk möjlighet för KD

När till och med Moderaterna börjat kalla sig feministiska har en historisk möjlighet öppnat sig för Kristdemokraterna. Om partiet menar allvar med att ”familjen är stommen i samhället, den naturliga och grundläggande gemenskapen” borde man skänka en tanke åt alla de barn vars mammor och pappor skiljer sig. Skilsmässobarn har faktiskt samma behov och samma rätt att få växa upp med båda sina föräldrar som kärnfamiljsbarnen har. Pappor upphör inte att vara viktiga bara för att de skiljt sig från mammorna.

När vi på 1990-talet upptäckte att nästan alla män i fängelse vuxit upp utan en närvarande pappa, utbröt en våldsam debatt om ”svikarpappor”. Ingen skugga fick falla på de ensamstående mammorna och därför lades hela skulden på männen – de påstods ha schappat, skaffat ny familj och valt bort sina egna barn.

Men när allt fler pappor vägrade låta sig skuffas undan efter en skilsmässa var radikalfeministerna tvungna att hitta på nya anklagelser. De startade en kampanj vars like aldrig skådats för att befästa den felaktiga uppfattningen om att det är ”könsmaktsordningen” som får män att slå kvinnor och barn.

Blir kontaktad av förtvivlade pappor

Alliansregeringen har satsat en miljard kronor till alla som arbetar med ”mäns våld mot kvinnor och barn”. Trots att internationell forskning visar att mansmisshandel är lika vanlig som kvinnomisshandel och trots att flera svenska studier slår fast att mammor oftare än pappor slår sina barn. Ändå pratar vi bara om ”mäns våld mot kvinnor och barn”.

Eftersom jag bloggar om de här frågorna blir jag dagligen kontaktad av förtvivlade, maktlösa och självmordsbenägna pappor som inget hellre vill än älska och uppfostra sina barn, men motas bort av mammor och myndigheter. Tänk vad Göran Hägglund skulle få veta om han ringde mig.

Tänk om han skulle våga göra Kristdemokraterna till pappornas parti! Visst skulle han bli utskälld av feministerna, men han skulle få min och kanske hundratusentals andra röster i höst. Enligt SCB finns det uppemot 200000 barn som inte har någon eller mycket dålig kontakt med sin pappa. Deras pappor, deras farföräldrar, fastrar, farbröder och styvmammor behöver ett parti att rösta på. Blir det KD, Göran?

Ingrid Carlqvist, journalist, författare och förläggare