Klassisk kristdemokrati saknas i KDU:s nya inriktning
debatt. Det är dags för en ideologisk debatt inom Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, vad är kristdemokrati och hur behandlar man varandra inom förbundet? Flera distrikt upplever i dag att det inte längre finns plats för dem inom KDU. Detta är en minst sagt mycket tråkig utveckling, men tyvärr inget nytt problem inom KDU. Falangtänkandet med en så kallad höger- och en vänsterfalang har under flera år pyrt under ytan för att under riksmötet i Karlstad få full kraft och öka klyftan till att bli närmast oöverstiglig.
Som tidigare rapporterats i tidningen Kristdemokraten upplevde många delegater att förbundet gjorde en rejäl högersväng under riksmötet i Karlstad. Vi låter motionen kring socialbidrag illustrera helgens stämning och beslut.
För att använda rätt diskurs bör socialbidrag kallas försörjningsstöd. I jakten på facket har motionären gått så långt att han inte vill ge möjlighet till dem som lever med försörjningsstöd att få bidrag till fackavgiften, han kastar dessutom lite nonchalant in telefonavgift, teve-avgift och bidrag till dagstidning.
Motionären vill göra skillnad på att arbeta och leva på bidrag. Detta tror jag att många håller med om, trots att det är den retorik framför allt moderaterna använde sig av under valet.
Vi kan garantera att det redan i dag finns en viktig skillnad på att arbeta och vara arbetslös. Som arbetslös upplever du ett enormt utanförskap, att inte vara en del av en gemenskap på en arbetsplats, att inte vara en del i samhället på samma sätt som de som har ett arbete att gå till på morgonen. Det är skillnad på att arbeta och vara arbetslös. Visst är det också möjligt att skapa en större ekonomisk skillnad. Frågan är i vilken ände man skall börja, skall vi börja med att ta bort möjligheterna till att få nytt arbete genom att ta bort telefon, dagstidning och den trygghet facket kan innebära för vissa människor. Eller skall vi börja i andra änden?
I socialtjänstlagen står att läsa att särskild hänsyn skall tas när barn finns med i bilden.
Att förvägra barn till föräldrar som lever på försörjningsstöd möjligheten att se på teve, är att skapa ytterligare utanförskap. Dessa barn lever redan fattigare än sina klasskamrater, idag lever tretton procent av Sveriges barn i fattigdom. Trots detta anser motionären att en diskussion kring existensminimum är nödvändig.
Argument om att barn inte behöver se på teve för att överleva framfördes av motionären och andra talare. Detta är förvisso sant, väldigt lite krävs för att överleva. Men detta är inte ett förslag präglat av den människosyn jag lärt känna genom kristdemokratin. I den kristdemokratiska ideologin används också begreppet solidaritet, inom KDU brukar vi säga syskonskap. Detta är en tanke som uttrycker vårt ansvar för varandra, och för de svaga i samhället. Denna motion och en rad andra gick igenom och gjorde att de som tillhör den så kallade vänsterfalangen upplevde att de fick betydligt mindre utrymme för sina frågor.
Efter valet till förbundsstyrelsen stod en grupp delegater längst bak i plenisalen och sjöng Segern är vår för full hals, detta då de var nöjda med ”alla utom fyra i den nya styrelsen”, enligt konservativa bloggare. Under riksmötet genomdrev samma personer att ett försvarspolitisktmanifest skall tas fram under kommande året, men yrkade avslag till en uppdatering av det miljöpolitiska. Det är därför inte så konstigt att flera distrikt upplever att de inte längre känner igen de frågor KDU driver och att deras möjligheter att påverka kraftigt reducerats.
Vi lägger ingen värdering i vem som skall kallas kristdemokrat och inte, vi ber bara om utrymme för de frågor vi alltid sett som klassiskt kristdemokratiska såsom en restriktiv alkoholpolitik, syskonskap både inom och utanför landets gränser, förvaltarskap med betoning på miljö, familj-, värderings- och skolfrågor.
För detta vill vi inte bli kallade vänster, inte heller höger, vi är kristdemokrat, det räcker så.
Matilda Stålbert
Daniel Sturesson