Dömd för 500 våldtäkter utan bevis

Avd: Insändare | Datum: 28 november 2007

Skriv ut |  Tipsa en kompis

Dömd för 500 våldtäkter utan bevis

insändare. Under tiden som debatten flödar huruvida det sitter oskyldigt dömda eller inte i våra fängelser, finns i skrivande stund ett antal män, som blivit dömda till långa straff enbart på anklagelser och utan någon bevisning. Målsägandena har av de olika underrätterna ansetts vara både trovärdiga och tillförlitliga trots att de har kommit med motsägande och nästintill orimliga uppgifter. Deras obestyrkta uppgifter har tagits för sanning och bevisbördan för oskuld har istället lagts på de åtalade. I dessa mål har det i realiteten uppstått så kallad omvänd bevisbörda, vilket strider mot principerna i varje civiliserat rättssystem.

Inga vittnen

På en anstalt i norr avtjänar en man i 60-års åldern ett femårigt fängelsestraff efter att två tonåriga målsäganden sagt att han ska ha våldtagit dem 500 gånger på två månader (8,3 våldtäkter per dag). Våldtäkterna ska ha skett på olika marknadsplatser runt om i landet. Det har funnits mycket folk runt omkring dem, men det finns inga vittnen till händelserna. Flickornas ord har stått mot mannens nekande. Det har inte funnits någon teknisk bevisning lika lite som någon gynekologisk undersökning har gjorts på flickorna.

På en annan anstalt sitter en man i 50-års åldern och avtjänar ett straff efter att en 14-årig flicka anmält honom för att ha genomfört femton fullbordade samlag med henne under nio timmar. Mannen nekar och sängkläder, mannens kalsonger och flickans trosor har blivit undersökta. Inga fynd har gjorts och trots att den tekniska bevisningen talar till den misstänkte mannens fördel, ansåg underrätterna att flickans uppgifter var trovärdiga och dömde honom till fyra års fängelse.

I dessa två fall har det inte i underrätterna visats något intresse att ens vilja utreda huruvida övre medelålders män överhuvudtaget har den fysiska förmågan att genomföra så många fullbordade samlag per dag som de olika målsägandena uppger har skett.

Prövas inte

Dessvärre anses incest- och sexualdomar inte ha något allmänt vägledande intresse, och överklaganden prövas ytterst sällan av Högsta domstolen. Istället blir domar i hovrätterna det slutliga avgörandet. Förtvivlade människor - dömda män och deras anhöriga - försöker få sina röster hörda men har ingenstans att vända sig. I det tysta kämpar de runt om på anstalter, eller med avtjänade straff, och från ett totalt underläge ska de bevisa sin oskuld

Högsta domstolens nålsöga är dessvärre litet och chansen än mindre att en resningsansökan ska beviljas.

De upprörande fallen är många.

En annan man kan vi kalla Per. För sex år sedan blev han anklagad av sin styvdotter för att han skulle ha våldtagit henne. I början uppgavs att det handlade om 4 eller 5 våldtäkter men under polisförhörens gång kom styvdottern fram till att Per skulle ha våldtagit henne vid ett tillfälle.

Har alibi

Hur det hela skulle gått till är inte klart då styvdottern ändrat sin historia på väsentliga punkter under förhörens gång. Det tog 19 månader innan åklagaren väckte åtal och under denna tid var Per ovetande om att det fanns misstankar mot honom.

Enligt styvdottern ska våldtäkten ha skett i hemmet ett visst datum i början av en vintermånad. Men just den dagen var Per inte i närheten av sitt hem. Han arbetade på en annan ort, flera timmars bilresa från hemmet.

Tingsrätten friade Per. Bland annat då man ansåg att att hon först vid det tredje polisförhöret och nära nog två år efter den i åtalet sist angivna gärningen, kunde förmå sig att berätta något så när detaljerat om händelsen. I domskälet noterades att flickan fått flera ledande frågor under just detta förhör.

Åklagaren överklagade den friande domen. Ett halvår senare dömde en oenig hovrätt Per till fängelse i tre år. Skiljaktiga i hovrätten var två juristdomare. Det var alltså en persons majoritet i hovrätten som vände Pers friande dom i tingsrätten till tre års fängelse.

Förra våren lämnade Per in en ansökan om resning till Högsta Domstolen. I den presenterades nya vittnen och omständigheter som stärkte Pers alibi för den dag då våldtäkten skulle ha ägt rum.

Högsta Domstolen lät ansökan gå vidare till riksåklagaren som i sitt betänkande skrev att det mycket väl kunde ha handlat om ”andra möjliga dagar”. Riksåklagaren lyfte med andra ord fram andra tänkta brottsdatum än just det enda datum som hade avhandlats i både tingsrätten och hovrätten. Per fick avslag på sin resningsansökan.

Ingen motivering

För fem månader sedan lämnade han in en ny resningsansökan. Denna gång med fokus på att riksåklagarens hypotes varit omöjlig i praktiken.

Återigen avslog Högsta domstolen Pers resningsansökan. Den här gången gavs inget utrymme för riksåklagaren. Högsta domstolen motiverade heller inte sitt avslag.

Kvar finns bara frågor: Vem vinner på denna rättshantering? Varför arbetar inte samtliga krafter för att felen rättas till och att de som drabbats av dem åtminstone får möjlighet till en ny rättegång?

Thérèse Juel