Kristdemokraten
  Nyheter     Ledare     Porträtt     Debatt     Kultur     Mer läsning     Landet runt     Folk i rörelsen     Böcker     
  Aktuellt    Kommun    Landsting    Riksdag    Utrikes    Notiser    Regering   
  Fredag 3 september 2010
  Nummer 35 2010
Arkiv  |  Prenumeration  |  Gåvoprenumeration  |  Bokförlag  Arkiv:  Sök
 Utrikes
»  ”Tuff kamp i våra grannländer”
»  Han för svenskt arbete för klimatet på export
»  Ingen ansvarig pekas ut i israelisk utredning
»  Tio kristdemokrater friges i Kuba
»  Gilad Shalits familj har nått Jerusalem
»  Kampen för demokratin fortsätter
 

Lillebror tar över på Kuba


Avd: Utrikes | Datum: 29 februari 2008
Skriv ut Skriv ut | Tipsa en kompis Tipsa en kompis

Lillebror tar över på Kuba

utblick. I söndags valdes en ny president på Kuba. Efter 32 år som landets statschef trädde Fidel Castro tillbaka till förmån för sin fem år yngre bror, Raúl Castro. Ytterligare ett steg är taget i den oundvikliga maktövergången, men det är naivt att tro att detta är slutet på en epok. Så länge Fidel Castro, som i nästan ett halvt sekel styrt Kuba som om det vore hans egen privata gård, lever, är sannolikheten liten för några större förändringar. Han har dessutom säkrat sitt inflytande genom att sitta kvar som generalsekreterare i Kommunistpartiet. Också valet av vicepresident är ett tydligt tecken på att inga omfattande reformer kommer att genomföras inom den närmsta tiden. José Ramón Machado är 77 år gammal och tillhör det gamla gardet. Han är känd på Kuba som en ”historico”, det vill säga han deltog i kampen mot Batista. Som medlem av politbyrån har han varit ansvarig för att integrera den socialistiska ideologin i utbildningen.

Mer pragmatisk

Generellt ses Raúl Castro som mer pragmatisk än sin äldre bror, till exempel tog Raúl initiativet till visst privat företagande under den så kallade ”speciella perioden” på 90-talet, när landet led svårt av förlusten av Sovjetunionens stora ekonomiska bistånd. Han har också lett militären till att bli en viktig ekonomisk aktör i landet med stora affärsintressen inom bland annat turism. Icke desto mindre är han en hårdför administratör och övertygad kommunist sedan ungdomsåren. Redan under den väpnade kampen mot den förre diktatorn Batista var den yngre brodern medlem i ett kommunistiskt parti medan Fidel Castro däremot ville se ett samhälle med ”representativ demokrati och social rättvisa”. Folket lovades allmänna val efter att Castros 26 juni-rörelse intog Havanna i januari 1959.

Till en början hade revolutionen stort stöd både bland fattiga och mer välbärgade kubaner som hoppades på en ärlig regering. Men förhoppningarna på den nya regeringen kom snart på skam och stödet från medel- och överklassen minskade. Den nye premiärministern ersattes redan nio dagar senare av Fidel Castro. Några månader senare tvingade Fidel Castro bort den nye presidenten som ersattes av en person med anknytning till kommunistpartiet. Ytterligare några månader senare utsågs Raúl Castro till försvarsminister, en post han hållit fram till i dag.

Dömd till döden

De allierade inom revolutionen som kritiserade dragningen mot kommunismen flydde, fängslades eller dödades. Mest känd är kanske Huber Matos som slogs tillsammans med Fidel Castro i Sierra Maestra och som i protest mot den vändning revolutionen tog sa upp sig som militär befälhavare. Han dömds till döden för förräderi men benådades av Fidel Castro och släpptes efter att ha avtjänat hela sitt tjugoåriga fängelsestraff. Mindre än ett år efter revolutionen hade alltså Fidel Castro all makt i sin hand och Kubas närmande mot kommunismen var påbörjad.

Det kom att dröja ända till 1976, när landet återigen fick en konstitution och ett parlament, innan det hölls val på Kuba igen, men fortfarande väntar det kubanska folket på möjligheten att få rösta i allmänna och fria val, på möjligheten att få rösta på kandidater som står för ett annat alternativ än regimen. Kubas folk är trötta på att vänta, trötta på en ekonomi som inte fungerar, trötta på att inte kunna försörja sig på sina jobb (en månadslön ligger på cirka 16 dollar i snitt), på att tvingas till mer eller mindre olagliga transaktioner och byteshandel för att kunna överleva. Trötta på att inte kunna röra sig fritt, trötta på att inte ha tillgång till den informationsteknologi som vi i den demokratiska världen tar som en självklarhet; mobiltelefoner, internet och kabel-tv. Raúl är medveten om detta och har som i ett led att legitimera sig själv och angripa det växande missnöjet öppet kritiserat den ineffektiva ekonomin och sättet som de statliga cheferna sköter företagen. Han har betalat tillbaka skulder till landets jordbrukare till ett värde av 23 miljoner dollar, och har drastiskt höjt ersättningen för mjölk och kött som levereras till landets ransoneringsprogram. Han har också erkänt att lönerna är för låga för att täcka människors basbehov.

Fredlig process

Den nya regimen kommer att försöka legitimera och befästa sig själv så att den sitter tryggt när Fidel Castro avlider, men även Raúl Castro är gammal och Kubas väg till demokrati är oundviklig. Den fredliga oppositionens strävan är en reglerad övergång utan våld, till skillnad från den blodiga revolutionen. Den kristdemokratiska oppositionen med Oswaldo Payá i ledningen ledde det största medborgerliga projektet (Varelaprojektet) på Kuba sedan revolutionen där över 25000 kubaner skrev under ett krav på demokratiska reformer. 2006 utvidgades kravet på en folkomröstning med ett förslag på vad befolkningen skulle ta ställning till vid folkomröstningen. Förslaget kallas Alla kubaner (Todos Cubanos) och innehåller en modifierad version av den nuvarande konstitutionen, en ny vallag och en ny lag om föreningsfrihet. Utöver det innehåller förslaget en färdplan över hur en fredlig demokratiseringsprocess skulle kunna se ut. Kravet på folkomröstning bidrar till att förändringen till demokrati kan ske utan att bryta med de institutioner som finns i dag och övergången kan bli kontrollerad istället för våldsam. I december presenterade kristdemokraterna ytterligare förslag på lagar för Nationalförsamlingen, om bland annat allmänna val, rörelsefrihet för alla kubaner och amnesti för politiska fångar.

Det är omvärldens skyldighet att göra vad vi kan för att stödja dessa initiativ.

Annika Rigö@byline epost:red@kristdemokraten.com


Nyhetsbrevet
Anmäl mig  |  Avanmäl mig

Retriever
Producerad av Interfolio