Lukasjenko fast vid makten

Avd: Utrikes | Datum: 4 april 2008

Skriv ut |  Tipsa en kompis

Lukasjenko fast vid makten

utblick. Vitryssland. Två timmar från Sverige men en helt annan värld. Bara namnet för relativt snabbt tankarna till den stora makten i Öst, till fasaddemokrati, korruption, journalistmord, oligarker, maktcentralisering och en smygande återgång till stormaktstänkande och ultranationalism. Likheterna finns bortom namnet och få av dem är önskvärda, men Vitryssland är inte Ryssland och läget är i dag mycket, mycket värre för de tio miljoner som lever i Europas sista diktatur.

Behålla självständigheten

Trots vissa vitryska politikers förhoppning om att någon gång återintegreras med ”broderlandet” i öst är regeringen med president Alexander Lukasjenko i spetsen tydlig med att vilja behålla sin självständighet.

Och konstigt vore det annars. Sedan år 1994 styr president Lukasjenko enväldigt och kontrollerar de viktigaste samhällsinstitutionerna - regering, parlament, domstolar, statliga företag, militären och säkerhetspolisen KGB.

I det som i dag är Europas sista diktatur motarbetas och bestraffas oliktänkande och västvänlighet inom så gott som alla områden, såsom politik, massmedia, föreningsliv, näringsliv och religion. Massmedia är nästan uteslutande statskontrollerad och propagandan om västvärlden är kontinuerligt negativ, vinklad och tänkt att fungera som skrämseltaktik. De få existerande oberoende tidningarna för en daglig kamp för sin (ekonomiska) överlevnad och har åtskilliga gånger tvingats att betala astronomiska bötessummor för att ha ”förtalat” representanter för statsmakten. Men ekonomiska sanktioner hör fortfarande till de ”mildare” formerna av straff.

Kidnappade och mördade

Människor i alla åldrar som vågar ta en politisk ställning mot den sittande regimen, som engagerar sig i diverse fristående organisationer eller som bara öppet vågar visa sin kritik mot regeringen vid exempelvis demonstrationer arresteras, misshandlas, hotas och hamnar på säkerhetspolisens svarta listor. De blir avskedade från sina arbeten eller relegerade från sina skolor, utsätts för trakasserier och lever i ständig rädsla. Några kända regimkritiker kidnappades och mördades under åren 1999 och 2000, ytterligare några har dömts till långa fängelsestraff i rättsprocesser med politiska förtecken.

Förutom de av omvärlden erkända politiska fångarna sitter unga som gamla, kvinnor som män kortare eller längre perioder i ”arrest” för att ha gjort sig skyldiga till exempelvis ”svordom på allmän plats” som en av de mest populära brottsrubriceringarna brukar vara. Rättegångarna är ofta summariska och utan insyn och de åtalade får sällan tillgång till advokat.

Bara i förra veckan arresterades över 100 personer och många fler misshandlades i samband med en demonstration som hölls för att fira att det gått 90 år sedan självständighetsförklaringen av den vitryska demokratiska republiken som avskaffades av kommunistpartiet. Vittnen berättar om våldsamma sammandrabbningar där poliser slog, sparkade och förde bort demonstranter i piketbussar. Ingen skillnad gjordes mellan gamla, unga, kvinnor eller barn utan polisen slog dem blodiga innan de gråtande och jämrande lämnades kvar på de regniga trottoarerna.

Som vanligt rapporterade inga utländska massmedier därifrån, landet är i stort sett stängt för utländska journalister vilket innebär att brutaliteten och avskaffandet av alla demokratiska och mänskliga rättigheter kan fortsätta.

Finns ljusglimtar

Men det finns ljusglimtar i mörkret. Efter hårda påtryckningar från EU och USA har regimkritiker släppts under de senaste månaderna. Skeptiker anser frisläppanden vara ett spel för gallerierna i Vitryssland samt ett nödvändigt steg för presidenten i syfte att få bort handelsrestriktionen och avbrotten i de politiska samtalen med USA och EU.

EU har också fått tillstånd att öppna ett kontor för Europeiska kommissionen i Minsk, vilket ses som ett diplomatiskt genombrott efter år då både utländska ambassadörer och EU-representanter har setts med stor skepsis och till och med förbjudits resa in i landet. Den politiska oppositionen, om än splittrad, börjar nu också inse betydelsen av att ingå allianser och tre av oppositionspartierna (kristdemokrater, liberaler och socialdemokrater) har inlett ett samarbete med demokratisering och EU som sammanlänkande politikmål. Ett generellt problem för oppositionen är dess begränsade möjligheter att träffas, sprida information och ordna offentliga möten.

Skrämmande och unikt

Utifrån ett närhistoriskt perspektiv är de ovannämnda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, av yttrandefriheten och polisvåldet inget nytt för diktaturer eller för länderna i Östeuropa. Det som dock gör det skrämmande och unikt är att den delen av Östeuropas historia fortfarande lever kvar och kan ödelägga så många människors liv, mitt i Europa, år 2008.

Adina Craciunescu@byline epost:red@kristdemokraten.com