Rollbyte som väcker känslor

Avd: Signerat | Datum: 10 april 2008

Skriv ut |  Tipsa en kompis |  Kommentera

Rollbyte som väcker känslor

signerat. Inför Israels 60-års jubileum prövas sionismen och det judiska nationalprojektet ur rader av perspektiv. Inget land har väl väckt så starka reaktioner och följts av så många åsikter av både judar och icke-judar som just Israel.

Ett exempel är det som skedde den 10 november 1975, då FN:s generalförsamling antog resolution 3379 som definierade sionismen som en icke önskvärd form av rasism vilken hotar världens fred och säkerhet. För resolutionen röstade 72 stater. Sverige röstade emot.

Samma dag vände sig Israels ambassadör Chaim Herzog till FN:s generalförsamling i ett tal som han avslutade med ”För oss det judiska folket är denna resolution grundad på hat, falskhet och argons, utan något moraliskt eller rättsligt värde. För oss det judiska folket är detta inte mer än ett papper och som sådant kommer vi också att hantera det.” Därefter rev han itu dokumentet. 16 december 1991 antog generalförsamlingen resolution 4684, som återkallade resolution 3379.

Tvåtusen år av förföljelse och underkastelse är den huvudsakliga anledningen till sionismen och dess ambition att skapa en självständig judisk stat. Sionismen blev vägvalet som resulterat i att judar i sin egen stat, för första gången på 2000 år, förvaltar både politisk och militär makt.

Därmed måste judar och icke-judar förhålla sig till det rollbyte som innebär att judar innehar politisk och millitär makt och därmed inte längre behöver anpassa sig till omvärldens krav och bestämmelser. Rollbytet är uppenbarligen ett problem för många, vilket kanske är en av anledningarna till att Israel ifrågasätts i så stor utsträckning.

Synen på judar

Sionismen och staten Israel har haft stor betydelse för hur den judiska världen ser på sig själv, och för hur omvärlden ser på judar. Den nya rollen som innebär att judar, precis som andra, tar sitt öde i egna händer och dessutom brukar våld utan att ta hänsyn till annat än sina egna erfarenheter, är en roll som tycks vara lika svår för omvärlden att hantera som för många judar, både i och utanför Israel. Det finns judar i Israel som överlevt Förintelsen och är medvetna om betydelsen av en stark israelisk armé men har svårt att se sina barn eller barnbarn i uniform. Den judiska soldaten är en ny företeelse som även icke-judar provoceras av. Det finns naturligtvis också judar med liknande erfarenheter som känner sig trygga och stolta över att det finns en stark israelisk armé när det behövs. Eller som Imre Kertesz har uttryckt saken: ”Jag ser hellre Davidstjärnan på israeliska pansarfordon än på mina egna kläder.”

För någon som varit förföljd i 2000 år är det inte okomplicerat att plötsligt vara både stark och mäktig. Att förflytta sig från den trygghet som den utsattes roll i vissa avseenden trots allt innebär kan vara svårt. Ty är man inte utsatt har man ett annat ansvar. Lika svårt kan det vara, för den värld som så framgångsrikt förföljt judar under tvåtusen år, att plötsligt känna sig maktlös inför sitt traditionella hatobjekt.

@Eli Gönder