Kristdemokraten / Ehrenberg
  Nyheter     Ledare     Porträtt     Debatt     Kultur     Mer läsning     Landet runt     Folk i rörelsen     Böcker     
I huvudet på Ehrenberg

Lördag 30 december 2006

Saddams död manifesterar hyckleriet

Saddam Hussein är död. Jag tycker att bilderna på hans avrättning säger en hel del om dödsstraffet. Bödlarna var maskerade för att dölja sin identitet. Jag gissar att det är för att inte riskera sin egen säkerhet.

Dödshämnden blir inte vackrare för att den går från den privata och brottsliga sfären till den offentliga och legala. Människor som begår avskyvärda brott kan mycket väl få sitta i fängelse resten av sina liv, men att staten tar på sig ansvaret att avsluta livet, är och förblir ett hyckleri om vikten av att värna människovärdet.

Inte blir det vackrare av att människor känner sig manade att festa runt på gatorna efter ett dödsbud. Det saknar värdighet och perspektiv på vad en människas död innebär.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Lördag 30 december 2006

Välklädda män i Kalmar

Har spenderat några dagar i Kalmar. Min fru har tidigar gjort iakttagelsen att Kalmarmännen är mycket snygga och välklädda och upprepade denna sin reflektion när vi gick på stan här om dagen.

Vi kunde konstatera att det i Kalmars centrum finns åtminstone tio klädbutiker som enbart riktar sig till män. Det måste vara någon sorts rekord för en kommun av den storleken...

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Onsdag 27 december 2006

Rättsvidrig attityd till JK:s kritik

Justitieministern har nu kommenterat debatten kring justitiekanslern. Hon vill inte ta ställning i själva konflikten, men försvarar JK:s rätt att före en offentlig debatt. Det är mycket bra. Jag har oroats över den blöta filt som vissa vill lägga på debatten om hur rättsväsendet fungerar.

Och jag ska ärligen säga att jag inte för mitt liv förstår mig på exempelvis förre justitieminister Bodströms hållning i frågan. Han menar, om jag minns rätt, att debatten är mycket problematisk, eftersom JK:s kritik, om den skulle stämma, innebär att det finns anledning att ifrågasätta hur rättsväsendet fungerar. Och det går ju inte. Så därför måste JK ha fel. Man måste välja sida, vill jag minnas att Bodström sagt.

Det är helt obegripligt. Ett cirkelresonemang som faller på sin egen orimlighet. Att så till den grad försvara det system som man tror på, att man är beredd att blunda för de tillfällen när det inte fungerar. Det känns faktiskt rätt rättsvidrigt.

Efter att ha tjänstgjort som nämndeman i tingsrätten i fyra år, känns det inte helt bekvämt att höra Bodström och andra, också inom regeringsalliansen, uttala sitt ohämmade stöd för rättsväsendet.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Tisdag 26 december 2006

Bolivia gullar med Castro

Så här går det om man inte är så noga med det där med mänskliga rättigheter. En av de saker som hänt sedan Castrovännen Morales tog över makten i Bolivia är att en av Castroregimens kritiker nu utvisas, trots att mannen i fråga, läkaren Samartino, har uppehållstillstånd. Han har kritiserat Bolivias nära förhållande till Castroregimen. Det får man inte göra.

Nu ska han istället utvisas till Kuba. Snacka om signal. Om du är kubansk flykting och har mage att ha åsikter om ett lands relationer med en diktator, blir du utvisad till det land från vilket du flytt.

Jag gissar att Samartinos yrke, läkare, är det som retat både Morales och Castro. Det där med kubansk läkarvård är ju Castros stora propagandanummer, och Bolivia är ett av de länder som huserar ett stort antal kubanska läkare. Att då en kubansk läkare kritiserar det socialistiska systemet är väl mer än de klarar av...

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Tisdag 26 december 2006

Krig på Afrikas horn

Det är krig, igen, på Afrikas horn. Eller ska vi kanske säga att kriget har spridit sig. Etiopien ger sig in i den somaliska konflikten. Islamisterna retirerar enligt uppgift i dag, och det är svårt att tänka sig hur någon armé i regionen skulle kunna stå emot den etiopiska. Särskilt inte trupper från ett så splittrat och oorganiserat samhälle som det somaliska. Det är dock svårt att se vad Etiopien har för långsiktiga mål. Att landets ledare är livrädda för en islamistisk regim till i regionen är väl uppenbart, dessutom i en stat som effektivt blockerar Etiopiens tillgång till havet. Dock får man väl förutsätta att de somaliska krigsherrarna inte ger upp i första taget, och att ett större engagemang från Etiopiens sida kommer att leda till ständiga strider, likt de vi har sett i Irak de senaste åren.

Folkrättsligt har nog Etiopien sitt på det torra. De försvarar den enda regering som erkänns internationellt, om än obetydlig och decimerad. En sak brukar dock vara säkert. Krig skapar stort lidande och oändligt många låsningar. Inget pekar på att Etiopiens engagemang i det här läget skulle leda till fred och stabilitet. Snarare tvärtom...

Det finns potential till en storkrig, med grupper och regimer i grannländerna som kan komma att se sitt tillfälle att flytta fram sina positioner genom att själva gå in i konflikten, alternativt sätta fart på sina egna små oroshärdar.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Tisdag 26 december 2006

Julen är nästan över och Brown är död

Julen är nästan över, och landets alla köpglada har väl redan i dag laddat upp för mellandagsrean. Var man inte stressad innan jul, så finns det de som känner sig lockade att bli det efter.

I går dog James Brown. Han var gammal, och inte ens legender lever för evigt. Min känsla är att många betraktar Brown som en udda figur, nästan lite overklig. Det är klart, om man stramar upp sig och lever loppan på scenen upp i 70-årsåldern, långt efter att man uppnåt kultstatus för något man gjorde för länge sedan, så finns det väl utrymme för en viss freakshowstämning. Jag tycker dock att det blir uppenbart när man hör minnesorden över Brown och kavalkaden av alla då odödliga låtar som han levererat, att han var långt ifrån en freakshow. Få personer har satt ett lika stort avtryck i musikhistorien under 1900-talet.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Torsdag 21 december 2006

Tar eleven någon ansvar?

I Växjö går tydligen känslovågorna höga efter att Kungsmadskolan valt att låsa klassrumsdörren under lektionstid. Vilket innebär att elever som kommer försent inte kan komma in i klassrummet.

Jag vet inte riktigt hur bra det är att låsa dörren, men i ett pressmeddelande från Svea, frågar sig organisationen vem i skolsverige som värnar elevernas rätt till utbildning och rätt till att på ett rättssäkert sätt vara i skolan?

Ja, tydligen inte eleverna själva, om de kommer försent och sen blir upprörda över att övriga elever och lärarna inte vill få undervisningen störd av folk som droppar in lite när de känner för det...

Tydligen är Svea också upprörda över att frånvaron rapporteras till CSN och att studiemedlet kan påverkas. En lösning är ju att börja komma i tid...

Elevorganisationerna brukar vara noga med att påpeka att skolan är en arbetsplats för eleverna. Jag vet inte vad det tror händer om man kommer försent på en arbetsplats? Särskilt arbetsplatser där närvaron är en förutsättning för att arbetet ska fungera.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 1)

Tisdag 19 december 2006

Ulvskog demokratiserar vidare

Ulvskog vill att Sverige ska återgå till att hålla val vart tredje år. Tyckte mig höra att hon med detta ville förhindra att politikerna gömmer sig för väljarna i fyra år. Varför det skulle vara bättre att politikerna gömmer sig för väljarna i tre istället för fyra år, avslöjas inte av Ulvskogs resonemang.

På sig själv känner man andra, brukar det heta. Om det varit socialdemokraternas strategi att gömma sig för väljarna i fyra år, så är det väl en rimlig förklaring till varför de förlorade regeringsmakten. Det behöver ju för den delen inte betyda att andra partier funderar i samma kurragömmabanor.

Om jag inte missförstått saken så ändrades mandatperioderna till fyra år, därför att tre år ansågs vara för kort tid för en regering att genomföra sin politik och för väljarna att se några effekter av densamma. Detta resonemang kanske höll när socialdemokraterna satt vid makten och hoppades på att fyraårsmandatperioder var en bra sak för att behålla makten. Men nu är det annorlunda, förstår jag...

Jag har tidigare haft synpunkter på Ulvskogs förhållande till demokrati. (Mer här och här och här och här och här och definitivt här ) Ingenting jag hör får mig att misstänka att jag missbedömt hennes sviktande förhållande till demokratin. Eller ska jag säga, sviktande tilltro till demokratin...

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Måndag 18 december 2006

Talat om internationell kristdemokrati

I dag har jag varit och talat om den internationella kristdemokratin för anställda kristdemokrater i riksdag, departement och partikansli.

Sen fick jag och Civitas Lars F Eklund svara på frågor om hur kristdemokratiskt det är med tullar på etanol, äktenskapslagstiftning, sänkta bensinskatter med mera.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Måndag 18 december 2006

Nu är de galna - igen

Men nu är de politiska journalisterna galna! Återigen är Margot Wallströms nej till partiledarskapet i socialdemokraterna huvudnyhet.

Tragiskt... Inte för Margot. Inte för socialdemokratin. Utan för de som inte har något annat för sig och som inte orkar rapportera om riktiga nyheter.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Måndag 18 december 2006

Onyttiga smålänningar

Jag ska till Småland i jul. Noterar att Hemköp i dag basunerar ut att smålänningarna har det mest onyttiga julbordet i landet. Man kan ge sig den på att det kommer att leda till att smålänningarna tar ett extra varv kring julbordet i helgerna...

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Söndag 17 december 2006

Kompromiss om abort för utländska kvinnor

Igår var Göran Hägglund gäst i P1:s lördagsintervju. Där framkom att det blir en proposition om utländska kvinnors möjligheter att genomgå en abort i Sverige. Redan när det stod klart att en kristdemokrat tog hand om socialdepartementet blev det konvultioner i liberala Sverige. En kristdemokrat med ansvar för bland annat lagstiftningen som rör abort! Hädelse!

Av någon sorts rätt antiintellektuell reflex såg sig flera skribenter och organisationer sig nödgade att utmåla aborträtten som i grunden hotad. Bland annat blev det diskussion om abortturismens framtid.

Nu verkar det som att Hägglund siktar på den kompromiss som jag misstänkte. Kvinnor ska kunna genomgå abort i Sverige, om de betalar.

Jag skulle säga att detta inte är en stor fråga bland de flesta förtroendevalda i kristdemokraterna. Partiet har accepterat abortlagstiftningens grundläggande förutsättning, den om att det är kvinnan själv som avgör om en abort ska genomgås eller inte. Att utsträcka denna möjlighet till utländska kvinnor är i sak därför inte en utmaning av den kristdemokratiska politiken. Däremot är det troligen en stor symbolfråga bland det kristdemokratiska fotfolket, som visserligen också till största del accepterar partilinjen (annars hade den sett annorlunda ut), men som av rätt naturliga skäl alltid tycker att en abort är ett misslyckande och att det offentliga alltid har ett moraliskt ansvar att erbjuda alternativ. I fallet med utländska kvinnor som i framtiden kommer för att genomgå en abort finns inte möjligheten att erbjuda alternativ eller förändra annan lagstiftning så att exempelvis ekonomiska faktorer inte ska behöva inverka på ett abortbeslut.

Vi får väl se hur reaktionerna blir från Sveriges liberala flygel.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 4)

Lördag 16 december 2006

Glögg och trevligheter

Lördag, nästan midnatt. I dag hade vi glöggmingel hemma hos oss. Några stannade till sena kvällen. Mycket trevligt.

Upptäckte i går att jag lyckats missa ett antal på inbjudningslistan. Om du känner dit träffad så som potentiellt missad glöggmingelinbjudningsmottagare, ber jag så mycket om ursäkt. Bättring kommer.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Torsdag 14 december 2006

Möten hela dagen

Idag hade jag möten från 8.00 till 22.15. Oavbrutet. Jättekul... :-) Eller lite märkligt att stapla möten med olika innehåll ovanpå varandra.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Onsdag 13 december 2006

Ur hyllar Che

I dag var det repris på Utbildningsradions avsnitt om Che Guevara i serien Great thinkers of our time. Jag förstår att de tycker att det ska gå under kategorin "folkbildning".

Undrar lite hur de tänker. Programmet var den sedvanliga hyllningen till den osjälviska och kraftfulle revolutionären. Inte för att de reflekterar över att det stopp för fackliga rättigheter och demokrati som Che upplevde i Guatemala, också var ett stopp som snabbt infördes när revolutionen segrade på Kuba.

Programmet konstaterar att Che var en revolutionär. Men det där med "great thinkers" vet jag inte riktigt. Dels var det väl inte så mycket av tänk i programmet, dels känns det väldigt märkligt att ha med Che i en programserie om stora tänkare. Vilka fler kommunistiska ledare ska klassas som stora tänkare? Och om man inte speglar tänket i förhållande till demokrati och alternativa lösningar till att med vapen i hand ta makten, då blir det rätt märkligt.

Faktiskt...

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Onsdag 13 december 2006

Citat från alliansminglet

Igår var det tydligen alliansmingel i riksdagen. Hannah återger ett par roliga citat från alliansens fyra partiledare. Bland annat detta från Leijonborg: "Jag har fått instruktioner från Maud Olofsson och Ulrika Schenström om vad jag skall säga. Ni som känner till de informella beslutsfattarna vet att jag därför sitter pyrt till."

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Tisdag 12 december 2006

Unga skjutjärnsreportrar

I dag har det varit hektiskt. Och värre blir det närmare veckoslutet. Men man får ligga i, som det heter.

Blev intervjuad av en grupp tjejer från Södra Latin i dag. Trodde att det skulle bli en allmänt hållen intervju, men tji fick jag. Skjutjärnsreportrar i så unga år träffar man inte varje dag. Men lite svettig blev jag allt.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Måndag 11 december 2006

Rundgång i politiska journalistiken

Hur många gånger är det intressant för media att upprepa Margot Wallströms nej till partiledarjobbet hos sossarna? Tycker inte de politiska reportrarna själva att löjets skimmer lägger sig över deras arbete?

Jämtin har också sagt nej. Och genast får hon frågan om det är ett definitivt nej. Men lägg ned! Finns det verkligen inte mer intressanta frågor att ställa till landets politiker än att jaga partiledarkandidater som sagt nej med frågan om det verkligen är ett nej?

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Måndag 11 december 2006

I väntan på blöjor

Politiska skämt hör till en svår kategori. Här är ett aktuellt exempel, och mitt enda blogginlägg om en viss astronaut...

Fråga: Vad är det för likhet mellan Fugelsang och vården i Stockholms läns landsting?

Svar: Fjorton år i kö, sedan tre veckor i blöja."

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Måndag 11 december 2006

Manifestation för alkoholens och narkotikans offer

Igår var jag inbjuden att hålla ett anförande på en manifestation till minne av alla de som dött på grund av alkohol eller narkotika.

Det var fjärde året som manifestationen hölls i Rågsveds centrum, och andra gången som jag var inbjuden. (Om jag minns rätt.)

Det känns bra att se alla de som engagerar sig frivilligt för att undvika att fler hamnar i missbruk, och för att få fler ur sitt nuvarande missbruk. Som jag nämnde i mitt tal, räcker inte socialens insatser alltid till. Ofta behöver människor ersätta dåligt eller icke fungerande relationer och hitta en gemenskap där de finner dagligt stöd och får daglig hjälp. Av personer som i grunden förstår vad det är som de går igenom.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Måndag 11 december 2006

Pinochet hyllas och föraktas

Pinochet dog som bekant i helgen. Reaktionerna lät förstås inte vänta på sig, vare sig i Chile eller i omvärlden.

Talade i morse med en exilchilenare som hade avstått från att gå till firandet på Sergels torg i helgen. En sund inställning. Även om man inte har det minsta till övers för en människa, är det makabert att fira dennes död.

Än märkligare finner jag dock de personer som tycker att det nu är läge att hylla eller i alla fall tala gott om diktatorn. Thatcher var inte sen med att beklaga Pinochets död, och av någon outgrundlig anledning känner sig s-politikern och professorn Bo Södersten i dag tvingad att på Expressens debattsida understryka att Pinochet räddade Chile från en ekonomisk katastrof.

Varför? Det är mig helt obegripligt...

Jag bodde en period i Santiago och läste på universitetet. Det var 1996, och Pinochets skugga vilade fortfarande över nationen, trots övergången till demokrati. Det berodde så klart på att övergången var förhandlad. Det var ingen revolution. Militären tvingades inte bort med vapen eller med hjälp av ett förnedrande krigsnederlag, så som juntan i Argentina. Chile hade då hunnit se två kristdemokratiska presidenter, och redan då lutade det åt att socialdemokraten Lagos skulle bli koalitionens näste presidentkandidat. (En koalition mellan kristdemokraterna, två socialdemokratiska partier och socialisterna.)

1996 dog en av Pinochets juntamedlemmar på hösten, vilket utlöste demonstrationer och protester från de som ville se juntan bakom lås och bom innan de dog. (Kunde så klart inte hålla mig borta från demonstrationernas mer militanta partier och fick för andra gången under min Chileperiod uppleva polisens tårgas.) Tiden har nu definitivt runnit ut. Men under de tio senaste åren har chilenarna dock hanterat frågan på ett sätt som marginaliserat både Pinochet och militären. 1996 fanns det fortfarande de som tvivlade på att militären skulle låta en socialist inta presidentämbetet. När det väl skedde tio år senare, var oron för militärens eventuella åsikter som bortblåsta. Militären har underordnat sig det demokratiska systemet och Pinochet har gång på gång blivit förödmjukad genom husarresten i London och i hemlandet, och det faktum att rättsväsendet började utmana den amnesti som han utverkade för sig själv och de som i praktisk handling begick brotten mot de mänskliga rättigheterna.

Både kristdemokraterna och socialisterna vet vad det vill säga att bryta mot konstitutionen. Inget av partierna var därför särskilt pigga på att bryta den framförhandlade lösningen som ledde till demokrati, och där amnestin var en del. Socialisterna bröt mot konstitutionen under Allenderegeringen, vilket dels skapade kaos, men också ett konstitutionellt oklart läge, som för många chilenare ursäktade militärkuppen. Kristdemokraternas ledning var till en början av denna anledning positiva till kuppen 1973, då de trodde att militären tänkte återupprätta ordningen och sedan utlysa nyval. De accepterade därmed militärens brott mot konstitutionen, men fick snabbt ändra sig när de insåg att de gjort en felbedömning. Kristdemokraterna och socialisterna kunde därefter enas i kampen mot diktaturen, en koalition som står sig mer än 15 år efter demokratiseringen.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Söndag 10 december 2006

Nuder somnar i sin Volvo

Det gäller att ha tungan rätt i mun när man som politiker ska beskriva sitt värv.

Förre finansministern Pär Nuder, numera riksdagsledamot, upprepade i morgonens God morgon världen bilden av regeringstiden som en färd i 240 knyck i en Ferrari, med 9 miljoner människor bakom sig. Tiden i riksdagen är som att byta till en rostig Volvo 240. Man har tid att lyssna på musik och titta på omgivningen. Roligare än så är det inte. Han har inte tagit körkort för att köra 240, utan för att ta sig snabbt från punkt A till punkt B.

Säger det ändå inte rätt mycket om Nuders inställning till politiken? Och om socialdemokratins? Just den inställning som de själva säger var orsaken till att de förlorade valet, nämligen att de var för långt bort från människors vardag. Att de inte lyckades beskriva verkligheten så att människor kände igen sig.

Man kan tycka att den analysen borde leda till att Nuder insåg att han behövde tiden i en 240. Tid att se sig om, upptäcka omgivningen och dra politiska slutsatser av det han såg. Men nej. Han längtar tillbaka till det tunnelseende som uppstår när man kör allt för fort på breda motorvägar.

Nu ser det ut som att Nuder planerar att sätta sig ned, sätta volymen på bilstereon på högsta volym, sluta ögonen och sova en stund i sin 240. Vad som händer runt omkring honom, i det landskap där människor lever sina liv, verkar inte intressera honom nämnvärt.

Ett antagande som för övrigt stärks av morgonens inslag i P1. Nuder beskriver nämligen sin första tid i riksdagen som en enda lång väntan på voteringar. De riksdagsledamöter jag känner närmare, och som tidigare befunnit sig i opposition, satt aldrig och väntade i fikarummet på voteringar. De använde tiden till att träffa representanter för organisationer, företag och till att formulera en ny och framåtsträvande politik. Nuder verkar ha inställningen att han ingenting kan göra som oppositionspolitiker. Men det är klart. Politiken som han bedriv som företrädare för regeringen och som han förlorade valet på ses väl som högsta sanning. En politik som inte behöver slipas på.

Jag hoppas att en sådan inställning inte leder till att hans chanser att bli partiordförande för oppositionens största parti. Eller förlåt. Det kanske är just det man ska hoppas på. Så att socialdemokratin får stanna i opposition ytterligare ett par mandatperioder...

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Fredag 8 december 2006

Präktiga svenskar

Men titta, nog är folk i allmänhet oerhört kristdemokratiska ändå. Eller småborgerliga, som United Minds Marie Söderqvist uttrycker det.

I en undersökning som de gjort visar det sig att följande är i topp bland det som folk värderar högst:

1 Vara allmänbildad 3,78

2 Vara en engagerad och duktig förälder 3,69

3 Ha en egen ihoparbetat förmögenhet 3,68

4 Vara duktig på sitt arbete 3,66

5 Kunna många språk 3,42

6 Ha möjlighet att vara ledig hela sommaren 3,40

7 Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor 3,32

8 Ha många vänner 3,25

Folk värderar dygd. Att vara duktig på det man kan och har förmåga att göra. Möjligen är det detta med att vara ledig hela sommaren som avviker lite från vad vissa kulturdebattörer skulle kalla för nymoralismen, men vi lever ju ändå i det kalla Norden, så det får väl gå.

Gemenskap i familj och bland vänner och att vara solidarisk finns med bland de åtta toppnoteringarna. Jag vet inte, men det känns inte så socialdemokratiskt. Inte ens det där med solidariteten, eftersom den här är formulerad som ett personligt engagemang, vilket kanske omhuldades av en socialdemokrati av äldre modell, men som i dagens tappning mest brukar beskrivas i nedsättande termer, så som välgörenhet och att göra människor beroende av andra människor. Det känns skönt att svensken inte köpt idén att man är solidarisk enbart genom skattekontor och anställda socialarbetare. Det personliga finns kvar. En sak som för övrigt ska stärkas och uppmuntras enligt alliansregeringens regeringsförklaring...

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Torsdag 7 december 2006

Mer om Ekot och Kuba

Johan Norberg har fått ett svar på sin följdfråga om Castro och diktaturen.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Onsdag 6 december 2006

Det kluckas i direktörsvillorna

Man kan tänka sig att det kluckades i direktörsvillorna när nyheten kom att facktopparna fått i genomsnitt 6% löneökning. Mest har Sekos ordförande Janne Rudén fått. 17%. Betydligt mer än medlemmarna i facket får genom löneförhandlingarna med arbetsgivarna.

Skadeglädjen är den bästa glädjen. Facken brukar ju inte gilla kraftiga löneökningar för cheferna i näringslivet.

Så, vad betyder detta? Att facken egentligen tycker att löneökningarna för alla borde ligga på 6 till 17 procent? Eller att de tycker att chefer gott kan få sig en rejäl hacka för sina insatser?

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Onsdag 6 december 2006

Hamilton vänder om Castro

SVT:s vd Eva Hamilton har nu medgett att temakvällen om Fidel Castro kanske borde ha påtalat lite tydligare att det var en diktators liv och leverne som avhandlades.

Då uppstår förstås frågan om inte Eva Hamilton tycker att det var direkt olämpligt att sända fyra timmars program med fokus på en diktator? Så här i efterhand.

Eller så ska man inte vrida om i såret ett varv till...

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Tisdag 5 december 2006

Norberg frågar Ekot

Se gärna Johan Norbergs brevväxling med Ekot angående diktatorn (?) Fidel Castro.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Tisdag 5 december 2006

Yrsa Stenius har ont i magen

Yrsa Stenius är förbannad. Fly förbannad. Detta eftersom "kissnödiga borgerliga opinionsbildare" blivit upprörda över SVT:s temakväll om Fidel Castro. Stenius krönika i Aftonbladet är faktiskt rätt intressant. Man brukar väl kunna uttyda en viss desperation i argumentationen när debattörer börjar kalla andra för kissnödiga.

Yrsa Stenius tycker nämligen inte att Fidel Castro går att beskriva i svart eller vitt. Det går tydligen inte heller att göra med den ryska och kinesiska revolutionen. Hon skriver:

"När de som går i spetsen för en omvälvning som syftar till att göra slut på folklig misär i ett land, fattar tyglarna för att bygga upp ett civilt samhälle, blir ny tyranni så småningom följden därför att ledarna och cirklarna runt omkring dem inte behärskar annan befälsföring än den auktoritära. Detta har vi sett från franska revolutionen över den ryska och kinesiska till revolutionen på Kuba."

Intressant nog lever Yrsa Stenius i villfarelsen att Lenin och Mao var intresserade av att införa demokrati. Jag vet faktiskt inte riktigt varifrån hon fått en sådan uppfattning, men det säger kanske en del om hennes grundläggande inställning till kommunismen. Det vill säga, att egentligen är kommunismen väldigt fin, men eftersom den behövts genomföras med vapen i hand, korrumperas den till att bli diktatur. Hon har tydligen missat det där med arbetarklassens diktatur, inte demokrati, är en integrerad del av kommunismen.

Jag är inte så säker på att jag och andra kritiker av SVT skulle ha blivit så upprörda om SVT visat exempelvis Oliver Stones dokumentär, om de samtidigt visat en dokumentär om säg Oswaldo Payá, eller om de vita damerna som slåss för sina män, som är fängslade på grund av sina politiska åsikter. Och om den lilla panel som skulle diskutera Fidel Castro och Kuba hade haft en något bättre sammansättning. Och kanske fått lite mer tid på sig.

Jag hörde inte det P1-inslag där programchefen Lars Säfström diskuterade temakvällen, men det refereras i dagens SvD. Säfström ska ha hävdat att SVT inte kunnat hitta en debattör som var kritisk till Fidel Castro och samtidigt kritisk mot USA:s embargo. SvD:s Kristian Karlsson har förstås rätt i att det är ett absurt kriterium, men intressant nog kan de inte ha letat särskilt länge. Man hade ju kunnat bjuda in Amnesty. Eller Henrik G Ehrenberg. Eller statssekreterare Jakob Forssmed. Eller vilken exilkuban som helst i listan över de tusentals som finns i Sverige. Jag har nämligen inte träffat särskilt många av dem som omfamnar USA:s Kubapolitik.

Frågan är dock varför SVT köpter den kubanska regimens argumentation, att det är USA:s fel att regimen tvingas förtrycka sin befolkning. Hotet tvingar landet att ha politiska fångar, eller förlåt, att fängsla förrädarna och spionerna. Det vill säga de som argumenterar för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

SVT kan visst inte låta bli att göra bort sig när det kommer till Kuba. Gång, efter gång, efter gång. Räckte det inte med den pinsamma helkvällen?

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Tisdag 5 december 2006

Payá kommenterar jubilerande diktatur

Den som är intresserad kan här finna Oswaldo Payás kommentar med anledning av den kubanska regimens firande av inledningen på revolutionen. Han skriver i inledningen bland annat:

"Vid dagens firande har regeringen ännu en gång visat arméns styrka, äran och minnet av segrarna, massdemonstrationer till stöd för bevarandet av makten, men inte av friheten. Friheten är en obestridlig mänsklig rättighet och utan denna kan man inte mena att makten tillhör folket."

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Måndag 4 december 2006

Inte lätt vara minister...

Det är inte lätt att vara med om ett regeringsskifte. I dag rapporterar SvD att AMS-satsningarna på invandrargrupper har dåliga resultat och att arbetet inte följs upp.

Integrationsministern får i en liten ruta tre frågor, som SvD säger att hon inte har svarat på. Frågorna är:

1. Varför får bara hälften av de som får uppehållstillstånd i Sverige pengar för introduktion av staten?

2. Hur vill du kommentera att både SKL och Ams anser att den låga summan i praktiken omöjliggör för invandrarna att komma snabbt ut i arbete?

3. Varför utvärderas inte de nyanländas introduktion av staten?

Man kan konstatera att Nyamko Sabuni varit minister i ett par månader. Men nu ska hon stå till svars för en politik som utvärderades 2005.

Det är inte lätt att vara minister i övergångstider, när frågorna inte ställs till de som varit ansvariga för den förda politiken. Men SvD kanske kan återkomma med sina frågor nästa år, så har regeringen haft en chans att göra något åt saken. Om det nu behövs...

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Måndag 4 december 2006

Maeliz om SVT och Kuba

Läs gärna dagens debattartikel i Expressen av Maeliz Orrego Rodriguez om SVT:s Kubaorgie.

Hon skriver bland annat:

"Min telefon slutade inte ringa under lördagskvällen. SVT ägnade hela lördagens temakväll åt att hylla diktatorn Fidel Castro. Upprörda kubaner bosatta i Sverige hörde av sig till mig för att berätta hur kränkta de kände sig.

De var frustrerade över att det enbart sattes fokus på Castro. De undrade varför det inte pratades om verkligheten på Kuba och hur kubanerna har det. Varför det inte visades en enda film om bristen på yttrandefrihet, korruptionen eller dissidenterna.

Vi kubaner i Sverige har flytt från Fidel Castros tyranni.

Vi trodde att Sverige skulle stå på vår sida och stödja arbetet för demokrati. Men Sverige har genom den statliga televisionen valt att hylla den man som fördrivit oss.

Man hyllar den man som har splittrat våra familjer, som har fängslat våra vänner, som har berövat oss hoppet och sårat oss för resten av våra liv."

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Söndag 3 december 2006

Är Castro en diktator?

Castro dyker inte upp på firandet av inledningen på revolutionen och hans uppskjutna födelsedagsfirande. I Chile ligger Pinochet för döden. Liksom Castro verkar göra på Kuba.

Ekot rapporterar om de båda. Fidel Castro är "den kubanske ledaren". Pinochet är "Chiles förre diktator."

Då inställer sig genast frågan vem på Ekot som anser att Fidel Castro INTE är en diktator?

Jag fick i dag av en släkting veta att det inte gick att jämföra Pinochet och Castro, eftersom alla på 70-talet drömde om möjligheten att skapa ett jämlikt och fantastiskt samhälle. Castro är kanske en diktator, men...

Vi hann inte avsluta konversationen om hur många brott mot de mänskliga rättigheterna man ska begå för att inte längre kunna urskuldra sig med att man försöker skapa det perfekta samhället.

Men släktingens kommentar är kanske ändå talande. För många var Castro hoppet om ett fungerande kommunistiskt samhälle. De tycker kanske synd om honom, och sig själva, för att han inte lyckades.

I min värld är mänskliga rättigheter inte förhandlingsbara. I andras är de relaterade till med vilket syfte de kränks.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)

Lördag 2 december 2006

Visst hyllar SVT Kubas diktator

Ikväll hyllar SVT Kubas diktator Fidel Castro. Jag vet, SVT säger inte att det är en hyllning. Nej, det är en temakväll där Castro ska belysas. SVT:s problem är att belysningen inte är särskilt allsidig. Exempelvis visas Oliver Stones film Commendante, som är ett skämt i politisk dokumentär. Stones låter sig vallas omkring till Castroregimens propagandainrättningar och låter Castro svara på snällt ställda frågor.

Nåväl. Sändningsledningen säger till Ekot att "Vårt syfte var att försöka ge en bild av personen Castro och då har vi valt några filmer där han talar väldigt mycket själv". Alla tankeexperiment som är möjliga att göra som jämförelser förskräcker. Tänk er att SVT skulle sända program en hel kväll där personen Honecker där han själv gavs utrymme att tala "väldigt mycket om sig själv". Eller varför inte Pinochet? Huha!

Castro är en diktator. SVT kanske borde ha en reality check när de ägnar sin sändningstid åt kommunistiska diktaturer och dess persongarnityr. Vad spelar det för roll att mannen är fyllda 80 år? Betyder hans ålder att man ska gå försiktigt fram så att man inte trampar på hans ömma tår? Castros regim har varit stenhård och skoningslös. Dagens demokratirörelse hålls i schack genom skoningslösa lagar som satt demokrater på 28-åriga fängelsestraff. Det var för tre år sedan. 25 år kvar.

Hade det inte varit klädsamt om SVT när de vill uppmärksamma en diktator även uppmärksammar hans offer? De som sitter bakom lås och bom? Varför inte skicka ett kamerateam till Kuba för att tala med de kvinnor och barn som förlorat sina män och pappor till fängelsehålorna? Varför inte tala med demokratirörelsens ledare om villkoren för den som vill utöva sina mänskliga rättigheter? Eller varför inte, som en miniminivå, låta någon av de exilkubaner som finns i Sverige och som hålls skilda från familj och vänner på Kuba på grund av sina åsikters skull?

I kvällens program deltar René Vázquez Díaz, Sverige-kuban och författare. Jag har dock inte hört honom kritisera den kubanska regimen på väldigt många år. Istället låter han som ett eko av diktaturen, i sin kritik mot USA och det urskuldrande av regimens brott som följer med den logiken. Trist.

Jag är inte en vän av avgångskrav. Men om jag var ansvarig programchef skulle jag överväga om jag var kompetent för mitt uppdrag, alternativt anordna en temakväll om DIKTATORN Castro om en vecka eller två. Tillsammans med ett erkännande att kvällens övning inte var så genomtänkt.

Kommentera »      (Antal kommentarer: 0)


Kontakta Henrik Ehrenberg

RSS

Arkiv

September 2007 »
Augusti 2007 »
Juli 2007 »
Juni 2007 »
Maj 2007 »
April 2007 »
Mars 2007 »
Februari 2007 »
Januari 2007 »
December 2006 »
November 2006 »
Oktober 2006 »
September 2006 »
Augusti 2006 »
Juli 2006 »
Juni 2006 »
Maj 2006 »
April 2006 »
Mars 2006 »
Februari 2006 »
Januari 2006 »
December 2005 »
November 2005 »
Oktober 2005 »
September 2005 »

Producerad av Interfolio